Englands diplomat Sir Edmund Willshire befinner sig bland delegater från Europa för att tillsammans tvista i frågan om Polens expansion.
Det är hans majestäts vilja att jag Sir Edmund Willshire lägger fram Englands åsikter i frågan om Polen expansionism. Faktum är att Polen under de senaste trettio åren mer än fördubblat sin storlek i alla värdestreck. Faktum är även att Polen inte på något sätt ämnade sluta denna expansionen, innan det att England bryskt påpekade att vi skulle ingripa i en eventuell konflikt.
De första, och hitills enda, kraven från Englands sida var att Polen skulle återlämna de tyska smårikerna som de i sina kampanjer i det Tysk-Romerska Riket orättmättigt bemäktigat sig. England valde att undvika kravet om Böhmens återskapande, mycket till den Böhmiske arvingen förtret, för att ej kräva Polen på mer än de skulle kunna acceptera.
Det ska även tilläggas att England inte på något sätt påstod att de små tyska rikerna skulle förfalla den Tysk-Romerske Kejsaren. Englands tanke har, och förblir, att antingen skall marken erbjudas till de mindre rikerna i området eller helt och hållet återges till dess rättmätiga ägare, förutsatt att de överlevde polackernas framstormning.
Englands krav: Polen återbringar de återstående två provinserna i centrala Tyskland.
Englands påtryckningar: Ifall Polen inte går med på ovanstående ämnar England att i första hand utföra diplomati med europeiska stater. Vid eventuell konflikt ämnar England och dess allierade att erövra och återbringa de två centrala provinserna, men även vid behov anfalla in i hjärtat av Polen.
Englands anledningar: Det kan för många länder tyckas som så att våra krav är småttiga, eller rentav patetiska. Däremot har vi ej mött dessa åsikter från Polens hotade grannar, i första hand menar vi då den Tysk-Romerske Kejsaren. Brandenburg är det land som säkerligen ser hela innebörden av ett Polen med en dominant ställning i Tyskland, vilket för dem skulle innebära en ren katastrof.
Likaså borde Storfurstedömet Moskva än så länge känna sig hotade av en eventuell sammandrabbning med Polen, speciellt då Polen klart och tydligt tillkänngivit att de inte ämnar ge upp en milimeter av sitt land. Allra minst provinser med rysk befolkning.
Då kan vi fortsätta framåt och försöka få oss en fullständig bild av vad som faktiskt håller på att ske. Och ett bättre sätt än en bild finns inte:
Detta är vad folket i centraleuropa har att vänta sig i framtiden. Till detta har vi inte lagt till de riken Polen utsagt sig för att inom en kort framtid annektera. Än värre är den relation som finns mellan Österrike och Polen, nåt som inte enbart drabbar det Tysk-Romerska Riket, utan även de otrogna Osmanerna.
Varför bryr sig då riket England, beläget allra längst västerut på en ö som Polen troligen aldrig kommer komma till? Det finns en anledning: Maktbalans.
Vad vi nu ser är inte maktbalans, det är maktutövande av värsta sort där Polen kan tvinga alla sin grannländer på knäna pga. den fruktansvärda expansionen som skett.
Därför, och faktiskt enbart därför, vill vi engelsmän skapa en naturlig gräns mellan Polen och det Tysk-Romerska Riket. Tidigare låg denna gräns vi Böhmen, men vi ämnar inte kräva så mycket utan vill nu enbart att Polen återlämnar de återstående två provinserna i centrala Tyskland.
Det är vad vi vill att ni delegater utrycker eran åsikt om!