Makten närmar sig.
Inför valet 1937 marscherade legionen på Bukarest gator
I maj 1927 återvände Codreanu till Rumänen. Det kristna nationella försvaret hade separerates i två fraktioner när proffessor Cuza bannlyst sina konkurrenter från organisationen.
En klyfta mellan Codreanu och Cuza kunde urskiljas efter en tid. Egentligen var Cuza konservatist och trots hans antisemitism, hade han flera gånger visat sig villig till att sammarbeta med de etablerade politiska partierna. Organisationen drabbades också av hans bristfälliga organisationsförmåga.
Codreanu och flera trogna kamrater valde att lämna rörelsen. Den 24 juni grundades istället den nya rörelsen: Ärkeängeln Mikaels legion. Legionen hade inget partiprogram, men de saknade partiprogram eller som Codreanu sade: Landet dör i avsaknad av riktiga män, inte partiprogram... Det är med andra ord inte partiprogram vi behöver, utan män, nya män. För sådana män som finns idag, formade av politiker och judiskt inflytande, kommer att komprissa med de mest briljanta partiprogram."
Codreanu drömde om legionen som en skola för dessa män, en ny rumänsk aristokrati, en geneartion of hjältar. Legionens män enades i kärleken för Gud och nationen, ömsesidig lojalitet och accepterandendet av plikt och offer för att uppnå sina mål.
Trots detta, insåg Codreanu att innan en politisk revolution skulle ske, måste en mental revolution ske först, för att skapa någonting som är oberoende av tiden.
Utan att stark organisations struktur, hade legionen blivit ännu en grupp med höga ambitioner utan att komma någonvart. Men återigen visade Codreanu som det geni han var. Han organiserade legionen i hierakiska linjer. På varje nivå, från den lägsta enheten, nästen, på orten, till grupperingar i varje ort, stad, landskap och regioner och ledare utsågs inte genom val, utan genom att visa sig kapabel och modig. Codreanu som nu titulerades Kapten Codreanu var självklar i rollen som legionens ledare.
Legionens viktigaste enhet, nästet, räknade in allt mellan tre till tretton medlemmer. Det gjorde att män som tyckte som legionen kunde komma och bli en del av gemenskapen, när nästan marscherade och sjöng tllsammans, delade ut propaganda och höll möten varje vecka. Lika viktigt för gemenskapen i nästen var att hjälpa fattiga bönder med arbetet på gården.
Sakta men säkert växte legionen. Codreanu var emot någon storskalig rekrytering eftersom han inte ville riskera legionens höga standard. Studenterna höll sig till en början kvar vid de större nationalistiska grupperingarna, till exemplel kristet nationellt försvar. Men när tiden gick, slöt folk upp från högskolan och oich framförallt de som studerade vid handels och tekniska fakulteterna.
Nästen blev etablerade överallt och gjordes själlvförsörjande. Först i provinserna Moldavien och Bucovina, sedan i Transylvanien och Wallachia, legionennärerna blev allt fler och fanns representerade över allt. Snart var legionen tillräckligt stor för att äntligen på allvar nå ut till de bortglömda männen och kvinnorna i Rumänien: bönderna.
Ingen i landet hade lidit mer i systems händer och under judarnas inflytande än judarna. Trots en stor landreform efter kriget, saknade de rumänska bönderna verktyg, djur och annat nödvändigt kapital för att driva jordbruk. De tvingades att låna pengar för att överleva till ockerräntor hos de judiska bankirerna. Judiska skogsägare avverkade skogarna som bönderna tidigare ägde gemensamt och judarna spekulerade bort böndernas mark närhelst de passade. Svälten och sjukdomarna spred sig på landsbygden och inte ens på den lokala restaurangen fann de någon tröst, eftersom judarna tagit över dem och höjt priserna så att en bonde knappast hade råd att unna sig varken öl eller mat.
Men till en början var bönderna misstänksama mot legionen. De hade blivit besvikna så många gånger sedankriget. General Acerescus regim som böndern stödde med stor entusiasm visade sig inte vara bättre än andra partier. Likadant var det med böndernas parti, som vid valdagen sade sig stå tillsammans med bönderna och utllovade fantastiska löften, men så fort valet var över, återgick till sina liberala och kapitalistiska idéer där de fattiga bönderna stod utan chans att klara sig.
Codreanu och hans legionärer visade snabbt att de fanns ingen anledning att visa misstänksamhet mot dem. De gav inga löften, inte heller bad de om böndernas stöd. Istället marscherade eller red de igenom byarna och sjöng sånger om Rumäniska heroiska förflutna och en ömsesidig respekt mellan legionärerna och de fattiga bönderna växte fram och legionärerna började hjälpa bönderna där det behövdes. De grävde diken, satte up staket, reparerade hus och hjälpa till med skörden. De grön-skjortade legionärerna talade om det kommanda Rumänien där alla hade sin plats, inte baserat på sin rikedom eller utbildning, utan efter hans karaktär och tro.
1931 var legionen så stark att de kunde ställa upp i de allmänna valen. I rörelsens valmanifest kunde man läsa:
"Ingen som har ögon kan ha undgått att se att vårt en gång så rika land, blivit en ruin. Böndernas husåll och mark är ingenting värd, dessa byar fyllda av miserabla människor, själva grunden för vårt land, för våra landskap, för våra berg, för de obrukade markerna som kude producerat mat till de fattiga, olycksdrabbade bönderna i ruinerna. Staten, ja hela landet, borde skämmas!
Och över dessa ruiner överallt i Rumänien, har män utan ära, byggt palats där de föraktar vårt land som är i plågor och tvingar er att lida, stackars miserabla rumänska bönder!
En mer fruktansvärd scen har aldrig tidigare skådats. Miljontals hushåld förstörs, krossas under ruierna och oräkneliga människor har ingenting kvar förutom tårar. För att göra allt värre, de som plundrat vårat land och tömt landets skattkista, ber nu ironiskt leende om era röster i valet!"
Men valet blir ingen succé. De ledande partierna gjorde allt de kunde för att förstöra för Legionen och dess militanta gren, järngardet. I januari 1931 bannlös regeringen legionen och järngardet, efter att en nationalist, utan kopplingar till varken legionen eller järngardet, försökt mörda en regeringsmedlemm. Trots att en domstol förklarade Codreanu och hans organisation oskyldig, hade partierna lyckats med sitt mål: ingen legionärer blev vald till någon församling.
Judarna och deras hantlangare kunde dock inte länge till dämpa legionens popularitet. Både Codreanu och hans fader blev invalda i Moldavien året därpå och legionen fick sina platser i riksdagen.
När stödet för legionärerna växte, brydde sig den judiska fienden allt mindre om de demokratiska spelgreglerna, som Codreanu utgjorde ett hot mot.En historiker Eugen Weber, som knappast sympatiserade med legionen, skrev om den judisk kontrollerade statsapparten: "De som utgjorde ett hot mot den rådande systemet, fick se hur staten olagligt mobiliserade armén, polisen, de militära och civila domstolarna, den adminstrativa appareten med alla dess möjligheter till förtryck för att neutralisera hotet mot deras system."
1933 beslöt den liberala regeringen i Ion Dica, hetsad av hans utrikesminister Nicolae Titulescu, en av alla judiska agenter i Rumänen, att återigen bannlysa legionen. Massarresteringar väntade och tusentals legionärer fängslades i koncentrationsläger. Men hos jyrun var dessa ärofulla män bra människor och därför friades samtliga och Codreanu och hans legion förklarades oskyldiga till att påstådda brott.
De tre nästa åren byggde legionen upp sin styrka. Codreanu organisera arbeterrörelser i städerna som i vissa fall växte sig till fler än 13.000 medlemmar. Legionärerna stärkte sina band med de nationalitiska grupperingarna ute i Europa. En grupp legionärer for till Spanien för att slåss mot kommunismen, b.la. Ion Mota, som efter den misslyckade plotten blev Codreanus högerhand, föll där.
I december 1937 hölls ännu ett val. Legionens parti - allt för fädernäslandet, blev det tredje största partiet. Legionens succé i kombination med de stora förlusterna hos de etablerade partierna, fanns plöstligen möjligheten att ingå i en koalitionsregering ledd av Codreanu.
Men Codreanu ville annorlunda. Han utlyste nyval den första januari: ett val som skulle förändra Rumänien....
