-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
KAPITEL 5: Belgisk Blitz och Amerikansk Expansionism
Hitlers expantionspolitik var om möjligt än mindre raffinerad än Ludendorffs, och gick ut på att atackera alla svaga länder som gränsade till tyskland, innan någon annan gjorde det. Enligt denna logiken skulle nu Europas sista småstater, Belgien och Nederländerna, införlivas i det tyska riket.
Än en gång visade hitler sin brist på Ludendorffs raffinering, kanske eftersom han, till skillnad från Ludendorff, kom från enkla förhållanden, hans äldre bröder var döda, hade dött innan han föddes, hans far hade varit en arbetare, och han hade själv hyst konstnärsdrömmar som ungdom, innan kriget hade drabbat hans land. Han insåg då att den Sydtyska federationen var överlägsen på alla sätt och vis, om den kunde besegra hans faderland, och han beundrade republiken, som uppenbarligen var mycket mäktigare än monarkin och enväldet.
Nederländerna innan kriget
Hitler förklarade helt sonika krig mot Belgien, marcherade in i landet, och efter några dagar hade landet fallit, de fick avträda arlon-enklaven, och deras styrelsesätt blev mycket likt italiens nya styrelsesätt, med en egen riksdag, där hälften av platserna bestämdes av den tyska riksdagen, och andra hälften bestämdes av folket i landet.
Hitler gick sedan vidare med en krigsförklaring mot Holland, än en gång mycket direkt och oraffinerat, även om det tyska folket i mångt stödde honom i hans erövringar.
Kriget mot holland blev lite mer komplicerat, den Holländska regeringen hade evakuerats efter krigsförklaringen mot Belgien, eftersom de visste vad som skulle ske, och satt nu i Holländska Indokina, på säkert avstånd från alla hemskheter som kriget innebar, och på säkert avstånd från en tillfångatagelse och en fredsöverenskommelse. I Arabien förberrede man sig för en stormning av Indokina, men det fanns inte tillräckligt med båtar, eller soldater, där för att en sådan operation skulle kunna genomföras. Samtidigt försedde England kolonin med de förnödenheter som annars skulle ha kommit från hemlandet.
Hitler insåg att man bara hade ett val: kidnappning av den Holländske premiärministern. Detta var det första exemplet av commando-taktik i historien, och en liten styrka, hur liten är okänt, lyckades i december '36 att fånga honom, och skriva under ett avtal där hela det holländska kolonialväldet skulle hamna under tyskt befäl, likaså hela norra holland. Den södra enklaven skulle styras av den belgiske regeringen, vilken, som nämnts tidigare, lydde under den tyska.
Nederländerna efter kriget
Hitler räknade med att England skulle undvika öppet krig så länge det gick, och hittills hade han haft rätt. Dock hände något som han inte räknat med, på andra sidan atlanten:
USA, världens andra stormakt, efter england, och officiellt över tyskland, hade hållit en strikt neutralitetspolicy sedan självständighetskrigen vid 1800-talets början, och hade aldrig varit i krig, även om deras armé var bland de största i världen.
De hade visserligen legat i konflikter med japan under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet, men den japanska erövringen av Hawaii 1911, som tidigare varit ett självständigt land stött av USA, såg många som det slutgiltiga beviset på USA:s oförmåga att slåss.
I USA hade detta varit väldigt omdebatterat, men eftersom varken republikanerna eller demokraterna ville bryta neutraliteten fanns det ingen att rösta på för de krigssugna Amerikanerna.
Förrän presidentvalet 1936, då republikanen Frank Knox ställde upp med mer tyska ideal, han hävdade bestämmt att expansionism i amerika skulle lösa landets problem, orsakade av den börskrash i slutet av tjugotalet som landet inte riktigt kunde kämpa sig ur. Knox menade, till skillnad från motståndaren Roosevelt, att expantionism var det enda sättet att uppräthålla USA:s hotade ställning som stormakt, Roosevelt använde sig av sin "the new deal", som tyvärr hade drivit ner landets konkurrenskraft till katastrofala nivåer, vilket Knox inte var sen att påpeka.
även om Knox's plan knappast var felfri, vann han presidentvalet, och snart var den tvåhundraåriga neutraliteten bruten, i ett krig mot grannlandet Mexico.
Mexico mot USA
Englands ställning höll på att försvagas, och om Knox plan lyckades kunde England puttas ner till en tredjeplats, något som de inte kunde tolerera, eftersom de såg sig som världens viktigaste folk.
Parlamentet ville reagera, men lägren var allt för uppdelade, och de var fast i ett dödläge.
De flesta ville ha fred, men i och med USA:s agerande gick det inte längre att förneka att världen var på väg mot krig...
Hitlers expantionspolitik var om möjligt än mindre raffinerad än Ludendorffs, och gick ut på att atackera alla svaga länder som gränsade till tyskland, innan någon annan gjorde det. Enligt denna logiken skulle nu Europas sista småstater, Belgien och Nederländerna, införlivas i det tyska riket.
Än en gång visade hitler sin brist på Ludendorffs raffinering, kanske eftersom han, till skillnad från Ludendorff, kom från enkla förhållanden, hans äldre bröder var döda, hade dött innan han föddes, hans far hade varit en arbetare, och han hade själv hyst konstnärsdrömmar som ungdom, innan kriget hade drabbat hans land. Han insåg då att den Sydtyska federationen var överlägsen på alla sätt och vis, om den kunde besegra hans faderland, och han beundrade republiken, som uppenbarligen var mycket mäktigare än monarkin och enväldet.
Nederländerna innan kriget
Hitler förklarade helt sonika krig mot Belgien, marcherade in i landet, och efter några dagar hade landet fallit, de fick avträda arlon-enklaven, och deras styrelsesätt blev mycket likt italiens nya styrelsesätt, med en egen riksdag, där hälften av platserna bestämdes av den tyska riksdagen, och andra hälften bestämdes av folket i landet.
Hitler gick sedan vidare med en krigsförklaring mot Holland, än en gång mycket direkt och oraffinerat, även om det tyska folket i mångt stödde honom i hans erövringar.
Kriget mot holland blev lite mer komplicerat, den Holländska regeringen hade evakuerats efter krigsförklaringen mot Belgien, eftersom de visste vad som skulle ske, och satt nu i Holländska Indokina, på säkert avstånd från alla hemskheter som kriget innebar, och på säkert avstånd från en tillfångatagelse och en fredsöverenskommelse. I Arabien förberrede man sig för en stormning av Indokina, men det fanns inte tillräckligt med båtar, eller soldater, där för att en sådan operation skulle kunna genomföras. Samtidigt försedde England kolonin med de förnödenheter som annars skulle ha kommit från hemlandet.
Hitler insåg att man bara hade ett val: kidnappning av den Holländske premiärministern. Detta var det första exemplet av commando-taktik i historien, och en liten styrka, hur liten är okänt, lyckades i december '36 att fånga honom, och skriva under ett avtal där hela det holländska kolonialväldet skulle hamna under tyskt befäl, likaså hela norra holland. Den södra enklaven skulle styras av den belgiske regeringen, vilken, som nämnts tidigare, lydde under den tyska.
Nederländerna efter kriget
Hitler räknade med att England skulle undvika öppet krig så länge det gick, och hittills hade han haft rätt. Dock hände något som han inte räknat med, på andra sidan atlanten:
USA, världens andra stormakt, efter england, och officiellt över tyskland, hade hållit en strikt neutralitetspolicy sedan självständighetskrigen vid 1800-talets början, och hade aldrig varit i krig, även om deras armé var bland de största i världen.
De hade visserligen legat i konflikter med japan under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet, men den japanska erövringen av Hawaii 1911, som tidigare varit ett självständigt land stött av USA, såg många som det slutgiltiga beviset på USA:s oförmåga att slåss.
I USA hade detta varit väldigt omdebatterat, men eftersom varken republikanerna eller demokraterna ville bryta neutraliteten fanns det ingen att rösta på för de krigssugna Amerikanerna.
Förrän presidentvalet 1936, då republikanen Frank Knox ställde upp med mer tyska ideal, han hävdade bestämmt att expansionism i amerika skulle lösa landets problem, orsakade av den börskrash i slutet av tjugotalet som landet inte riktigt kunde kämpa sig ur. Knox menade, till skillnad från motståndaren Roosevelt, att expantionism var det enda sättet att uppräthålla USA:s hotade ställning som stormakt, Roosevelt använde sig av sin "the new deal", som tyvärr hade drivit ner landets konkurrenskraft till katastrofala nivåer, vilket Knox inte var sen att påpeka.
även om Knox's plan knappast var felfri, vann han presidentvalet, och snart var den tvåhundraåriga neutraliteten bruten, i ett krig mot grannlandet Mexico.
Mexico mot USA
Englands ställning höll på att försvagas, och om Knox plan lyckades kunde England puttas ner till en tredjeplats, något som de inte kunde tolerera, eftersom de såg sig som världens viktigaste folk.
Parlamentet ville reagera, men lägren var allt för uppdelade, och de var fast i ett dödläge.
De flesta ville ha fred, men i och med USA:s agerande gick det inte längre att förneka att världen var på väg mot krig...
Last edited:
KAPITEL 6: Delningen av Europa
under slutet av december 1936 ökade spänningarna i Europa avsevärt. De fyra europeiska stormakterna; Tyskland, Ryssland, England och det Osmanska riket, försökte ständigt kämpa upp sig och bibehålla maktbalansen, alternativt, vända maktbalansen til sin fördel.
För den centraleuropeiska makten tyskland var förhindringen av ett tvåfrontskrig högst på agendan, efter att samtliga oberoende länder hade tuggats upp av det stora riket.
England, som under 1800-talet enbart satsat på världen utanför Europa, började nu hinnas ikapp av de andra stormakterna, och samtidigt tappa greppet om sina kolonier, framför allt de som givits speciella privilegier och tagits upp i "the commonwealth of nations". Det projektet hade i början bara varit ett sätt att hålla kolonierna nöjda och lojala, men det var numera i princip bara en militärallians, och den brittiska kronan tappade greppet om sina mer avlägsna kolonier. '33 hade Kanada lämnat 'the Commonweath', och Nya Zeeland var inte så långt efter. Indien, som givits commonwealth-status 1917, övertog mer och mer land från den brittiska kronan, något som var extra störande eftersom Indien som enda medlem i 'the commonwealth' inte var en demokrati, utan styrdes av Lord Victor Linlithgow och hans kabinett. I praktiken hade altså indierna ingen makt över "sitt" rike, Indien var den Engelska adelns sista fäste.
England insåg att de behövde öka sitt inflytande på kontinenten, men med nederländerna under tysk kontroll fanns det inte några ställen lediga för dem. Man bestämde sig i stället för att försöka sig på skandinavien, den enda delen av Europa som fortfarande hade småländer.
De skandinaviska länderna Sverige och Danmark var inte intresserade av att ställa sig under Engelskt beskydd, de såg sig fortfarande som stormakter, och båda försökte skifta maktbalansen i Skandinavien genom att ta över Norge. Detta fick dock bieffekten att Norge kände sig otroligt hotat, och de godkännde gladerlige varje garanti om skydd. I januari 1937 blev de medlemmar i 'The Commonwealth of Nations', och de ställdes under väldigt hård kontroll från england, som i princip kontrollerade deras utrikespolitik.
Englands politiska läge i januari 1937
Det Osmanska riket, eller Turkiet, som det föredrog att kalla sig efter Atatürks störtande av sultanen 1922, hade sedan sultanens störtande fört en nationalistisk politik inte helt olik tysklands. Gränsen mot persien, som varit konstant sedan Turkiets förlust i Krimkriget, förhandlades mellan 1926 och 1935, då förhandlingarna bröt samman. Kort därefter förklarade Ryssland att de inte längre stödde Persien i ett aventuellt krig. Utan ryskt stöd var perserna försvarslösa, och under den våg av krigsförklaringar söm följde Hitlers expansionspolitik passade Atatürk på att förklara krig mot persien.
De turkiska Arméerna var inte lika starka som de tyska, så kriget gick inte så snabbt som de européiska krigen, men Persien blev anekterat i september 1936, och bara några månader senare förklarade Atatürk krig mot Saudiarabien.
Turk-saudiska fronten
Samtidigt uppmanades tyskland att fredligt erkänna Tuskiskt ägande av hela Arabien, de kontrollerade nämnligen den södra delen av Arabien.
Som svar till detta förklarade Tyskland krig mot Serbien, som kontrollerade vägen mellan Turkiet och Bosnien, en Turkisk enklav. Efter segern var Turkarna helt blockerade från denna enklav, vilket minskade deras makt över den.
Serbien och Tyskland efter kriget
Samtidigt skapade Ryssland en allians med de västeuropéiska staterna Frankrike och Spanien, i ett försök att öka sin makt och stoppa expansionismen i Europa.
Detta gick självklart de stympade länderna med på, varje chans att ge igen på tyskland mottogs med glädje av dem. Hitler blev däremot rasande, och reagerade med att skapa sin egen allians. denna blev dock inte lika välbalanserad som Rysslands, utan bestod av Tyskland, Grekland, Luxemburg och Portugal, plus de länder som styrdes under det tyska parlamentet (Serbien, Italien och Belgien)
Centralalliansen
'The Commonwealth of Nations'
Ententen
Turkalliansen
Alltmedan detta pågick i Europa så ökade president Knox sin makt i Amerika. Efter krigsförklaringen mot Mexico kallade han på hjälp från grannlandet Kanada, officiellt för att de själva saknade resurserna till att skapa stabilitet i hela sydamerika, men med tanke på resultatet av det hela är det mer troligt att han ville inkorporera Kanada i USA, för i avtalet som slöts skulle Kanada underställa sig USA:s lagar, och i princip behandlas som en gigantisk delstat, även om det inte anekterades helt, troligen av skräck för att vredga england.
Detta innebar mer resurser till kriget, som gick otroligt bra för USA, Amerikanska trupper hade nästan nått Mexico City, och hela den mexikanska västkusten var erövrad.
Mexikansk-Amerikanska fronten
Världen hade delat upp sig ännu mer, och om krig skulle inträffa skulle det bli ett gigantiskt krig mellan stormakter av en magnitud som aldrig tidigare skådats.
Frågan var bara vem som skulle segra...
under slutet av december 1936 ökade spänningarna i Europa avsevärt. De fyra europeiska stormakterna; Tyskland, Ryssland, England och det Osmanska riket, försökte ständigt kämpa upp sig och bibehålla maktbalansen, alternativt, vända maktbalansen til sin fördel.
För den centraleuropeiska makten tyskland var förhindringen av ett tvåfrontskrig högst på agendan, efter att samtliga oberoende länder hade tuggats upp av det stora riket.
England, som under 1800-talet enbart satsat på världen utanför Europa, började nu hinnas ikapp av de andra stormakterna, och samtidigt tappa greppet om sina kolonier, framför allt de som givits speciella privilegier och tagits upp i "the commonwealth of nations". Det projektet hade i början bara varit ett sätt att hålla kolonierna nöjda och lojala, men det var numera i princip bara en militärallians, och den brittiska kronan tappade greppet om sina mer avlägsna kolonier. '33 hade Kanada lämnat 'the Commonweath', och Nya Zeeland var inte så långt efter. Indien, som givits commonwealth-status 1917, övertog mer och mer land från den brittiska kronan, något som var extra störande eftersom Indien som enda medlem i 'the commonwealth' inte var en demokrati, utan styrdes av Lord Victor Linlithgow och hans kabinett. I praktiken hade altså indierna ingen makt över "sitt" rike, Indien var den Engelska adelns sista fäste.
England insåg att de behövde öka sitt inflytande på kontinenten, men med nederländerna under tysk kontroll fanns det inte några ställen lediga för dem. Man bestämde sig i stället för att försöka sig på skandinavien, den enda delen av Europa som fortfarande hade småländer.
De skandinaviska länderna Sverige och Danmark var inte intresserade av att ställa sig under Engelskt beskydd, de såg sig fortfarande som stormakter, och båda försökte skifta maktbalansen i Skandinavien genom att ta över Norge. Detta fick dock bieffekten att Norge kände sig otroligt hotat, och de godkännde gladerlige varje garanti om skydd. I januari 1937 blev de medlemmar i 'The Commonwealth of Nations', och de ställdes under väldigt hård kontroll från england, som i princip kontrollerade deras utrikespolitik.
Englands politiska läge i januari 1937
Det Osmanska riket, eller Turkiet, som det föredrog att kalla sig efter Atatürks störtande av sultanen 1922, hade sedan sultanens störtande fört en nationalistisk politik inte helt olik tysklands. Gränsen mot persien, som varit konstant sedan Turkiets förlust i Krimkriget, förhandlades mellan 1926 och 1935, då förhandlingarna bröt samman. Kort därefter förklarade Ryssland att de inte längre stödde Persien i ett aventuellt krig. Utan ryskt stöd var perserna försvarslösa, och under den våg av krigsförklaringar söm följde Hitlers expansionspolitik passade Atatürk på att förklara krig mot persien.
De turkiska Arméerna var inte lika starka som de tyska, så kriget gick inte så snabbt som de européiska krigen, men Persien blev anekterat i september 1936, och bara några månader senare förklarade Atatürk krig mot Saudiarabien.
Turk-saudiska fronten
Samtidigt uppmanades tyskland att fredligt erkänna Tuskiskt ägande av hela Arabien, de kontrollerade nämnligen den södra delen av Arabien.
Som svar till detta förklarade Tyskland krig mot Serbien, som kontrollerade vägen mellan Turkiet och Bosnien, en Turkisk enklav. Efter segern var Turkarna helt blockerade från denna enklav, vilket minskade deras makt över den.
Serbien och Tyskland efter kriget
Samtidigt skapade Ryssland en allians med de västeuropéiska staterna Frankrike och Spanien, i ett försök att öka sin makt och stoppa expansionismen i Europa.
Detta gick självklart de stympade länderna med på, varje chans att ge igen på tyskland mottogs med glädje av dem. Hitler blev däremot rasande, och reagerade med att skapa sin egen allians. denna blev dock inte lika välbalanserad som Rysslands, utan bestod av Tyskland, Grekland, Luxemburg och Portugal, plus de länder som styrdes under det tyska parlamentet (Serbien, Italien och Belgien)
Centralalliansen
'The Commonwealth of Nations'
Ententen
Turkalliansen
Alltmedan detta pågick i Europa så ökade president Knox sin makt i Amerika. Efter krigsförklaringen mot Mexico kallade han på hjälp från grannlandet Kanada, officiellt för att de själva saknade resurserna till att skapa stabilitet i hela sydamerika, men med tanke på resultatet av det hela är det mer troligt att han ville inkorporera Kanada i USA, för i avtalet som slöts skulle Kanada underställa sig USA:s lagar, och i princip behandlas som en gigantisk delstat, även om det inte anekterades helt, troligen av skräck för att vredga england.
Detta innebar mer resurser till kriget, som gick otroligt bra för USA, Amerikanska trupper hade nästan nått Mexico City, och hela den mexikanska västkusten var erövrad.
Mexikansk-Amerikanska fronten
Världen hade delat upp sig ännu mer, och om krig skulle inträffa skulle det bli ett gigantiskt krig mellan stormakter av en magnitud som aldrig tidigare skådats.
Frågan var bara vem som skulle segra...
Last edited:
KAPITEL 7: Det stora kriget
År 1939 bröt så kriget ut.
Vid gränsen mellan Ryssland och tyskland hade de många tvisterna mellan Preußen och Ryssland under 1800-talet gjort sig kända igen, uppblåsta av både hitler och Tzaren Nicolai II. Räder över gränsen var en del av vardagen, och användes av de båda sidorna för att få stöd till ett krig, ett krig som båda ville ha, Ryssland och Ententen vill stoppa det tyska monstret, och tyskland, som var övertygat om att spanien och frankrike skulle fega ur om det blev krig, ville splittra ententen innan den blev stark nog att hota dem på allvar.
Därmed var krig oundvikligt, och den totala slakt som två stormakter hade kapacitet till släpptes lös.
På grund av att flera arkivbyggnader brann ner under denna tid finns inte mycket mer än årtalen för viktiga händelser bevarade till eftervärlden:
Maj 1939: Kriget bröt ut mellan Centralalliansen och Ententen, Tyska trupper vällde in i Polen, Frankrike och Spanien.
Augusti 1939: Frankrike annekteras av centralalliansen, Bretagne tilldelades belgien, resten blev en del av den Tyska Federationen.
Januari 1940: Spanien annekteras av Centralalliansen, hela spanien går till den Tyska Federationen. Västfronten försvinner därmed, och östfronten flyttas längre österut.
April 1943: F.d. Franska Indokina annekteras av Centralalliansen, Delas in i fem delar: Tyska Indokina, Grekiska Indokina, Vietnam, Kambodja och Laos.
Juni 1946: Moskva faller, och Tzar Nicolai II tvingas ansök om ryskt medlemskap i Federationen, som nu knappast kan kallas tysk längre. Fred råder.
Augusti 1946: Hitler förlorar valet, den gamle Kejsaren Wilhelm II blir president. Detta ses som et steg från den politiska högern, men krig förklaras ändå mot det neutrala danmark.
September 1946: USA bestämmer sig för att hjälpa Danmark, och förklarar krig mot Federationen, tillsammans med Canada.
December 1946: Danmark annekteras innan Amerikanska styrkor når fram. Tysk invasion från Cuba planeras.
Juli 1947: Federationens trupper landstiger i Florida, delstaten ockuperas snabbt, men offensiven stoppas av amerikanska styrkor.
September 1947: En andra invasion, denna gång i Yucatanhalvön, inleds. Den stoppas hastigt, och knappt något mer än själva Yucatan ockuperas
December 1947: Brasilien annekterar Paraguay, och enar därmed större delen av sydamerika.
Maj 1947: Brasilien går med i den Storamerikanska Alliansen, och förklarar därmed krig mot federationen.
Juli 1947: Federationen invaderar brasilien från Franska och Holländska Guyana. På grund av dåliga transportvägar går invasionen trögt.
Mars 1948: På grund av inaktivitet vid invasionerna av USA öppnas en tredje front upp, vid amerikanska västkusten, vars mål är att ta ut washington och avsluta kriget.
April 1948: Washington faller, men Presidenten lyckas evakueras till Californien. Presidenten inser att kriget är förlorat, men kallar i ett patriotiskt tal i radio upp till kamp för Friheten. Citat: "Låt dem kämpa för varje tum av amerikansk mark" En lång och blodig invasion på bred front inleds.
Augusti 1948: Ottawa faller, och Canada annekteras av federationen. Stora delar ockuperas dock av USA, som fortsätter kampen.
Juli 1949: Filmen "Defending Dallas" släpps, den första av många heroiska hollywoodfilmer som släpps under kriget, och som fick stor inverkan på krigsskedet, då Federationen alltid försökte erövra de ställen som de kommande filmerna skulle handla om. Dallas föll endast två dagar efter premiären.
Oktober 1950: Endast Californien är fortfarande under USA:s kontroll. USA erbjuds medlemsskap i Federationen, men tackar nej. Några dagar senare Faller även Californien, och kriget i Nordamerika är över. Delfederationen Californien skapas kort därefter, och får ungefär halva fd. USA.
Januari 1951: Brasilien annekteras. Federationen kontrollerar nu i princip hela Amerika. Världen återhämtar sig.
Augusti 1954: Wilhelm II förlorar mot extremvänstern. Ny president blir Ludwig Renn, från kommunistpartiet. Stora sociala reformer genomförs i hela federationen, och satsningar på att minska tyskarnas särställning genomförs till viss del. Dock förblir riksdagen heltysk. Spänningarna ökar mellan Federationen och det tidigare federationsvänliga Storbrittanien.
Augusti 1958: Ludwig Renn har förklarat att demokratin avskaffas om man röstar på honom. Trots detta får han många röster, dock inte lika många som förra gången, och det Socialdemokratiska partiet vinnar mer stöd. Renn förblir president, men demokratin stannar. Detta ses dock som droppen för Storbrittanien, och krig utbryter snart.
December 1958: Oslo faller, och Norge går med i Federationen. En stor-skandinavisk delfederation bildas.
Januari 1959: trots engelsk överlägsenhet till havs lyckas Tyskarna genomföra en invasion vid Kent. En lång och blodig invasion följer.
Mars 1963: Skottland faller, och endast Irland står kvar under brittisk kontroll. En invasion planeras.
Maj 1963: Invasion av Dublin. Irland faller snabbt, och Storbrittanien tvingas gå med i Federationen, som nu innefattar hela Amerika, Afrika, Europa, Indien, Indokina och norra Asien. Efter påtryckningar går Turkiet och Kina med, som delfederationer.
I December 1964 firas världens enande under en demokratisk federation, Det stora kriget mellan 1939 och 1963 är över.
(En kortare beskrivning av händelseförloppet: jag orkade inte uppdatera utan tog över världen
)
År 1939 bröt så kriget ut.
Vid gränsen mellan Ryssland och tyskland hade de många tvisterna mellan Preußen och Ryssland under 1800-talet gjort sig kända igen, uppblåsta av både hitler och Tzaren Nicolai II. Räder över gränsen var en del av vardagen, och användes av de båda sidorna för att få stöd till ett krig, ett krig som båda ville ha, Ryssland och Ententen vill stoppa det tyska monstret, och tyskland, som var övertygat om att spanien och frankrike skulle fega ur om det blev krig, ville splittra ententen innan den blev stark nog att hota dem på allvar.
Därmed var krig oundvikligt, och den totala slakt som två stormakter hade kapacitet till släpptes lös.
På grund av att flera arkivbyggnader brann ner under denna tid finns inte mycket mer än årtalen för viktiga händelser bevarade till eftervärlden:
Maj 1939: Kriget bröt ut mellan Centralalliansen och Ententen, Tyska trupper vällde in i Polen, Frankrike och Spanien.
Augusti 1939: Frankrike annekteras av centralalliansen, Bretagne tilldelades belgien, resten blev en del av den Tyska Federationen.
Januari 1940: Spanien annekteras av Centralalliansen, hela spanien går till den Tyska Federationen. Västfronten försvinner därmed, och östfronten flyttas längre österut.
April 1943: F.d. Franska Indokina annekteras av Centralalliansen, Delas in i fem delar: Tyska Indokina, Grekiska Indokina, Vietnam, Kambodja och Laos.
Juni 1946: Moskva faller, och Tzar Nicolai II tvingas ansök om ryskt medlemskap i Federationen, som nu knappast kan kallas tysk längre. Fred råder.
Augusti 1946: Hitler förlorar valet, den gamle Kejsaren Wilhelm II blir president. Detta ses som et steg från den politiska högern, men krig förklaras ändå mot det neutrala danmark.
September 1946: USA bestämmer sig för att hjälpa Danmark, och förklarar krig mot Federationen, tillsammans med Canada.
December 1946: Danmark annekteras innan Amerikanska styrkor når fram. Tysk invasion från Cuba planeras.
Juli 1947: Federationens trupper landstiger i Florida, delstaten ockuperas snabbt, men offensiven stoppas av amerikanska styrkor.
September 1947: En andra invasion, denna gång i Yucatanhalvön, inleds. Den stoppas hastigt, och knappt något mer än själva Yucatan ockuperas
December 1947: Brasilien annekterar Paraguay, och enar därmed större delen av sydamerika.
Maj 1947: Brasilien går med i den Storamerikanska Alliansen, och förklarar därmed krig mot federationen.
Juli 1947: Federationen invaderar brasilien från Franska och Holländska Guyana. På grund av dåliga transportvägar går invasionen trögt.
Mars 1948: På grund av inaktivitet vid invasionerna av USA öppnas en tredje front upp, vid amerikanska västkusten, vars mål är att ta ut washington och avsluta kriget.
April 1948: Washington faller, men Presidenten lyckas evakueras till Californien. Presidenten inser att kriget är förlorat, men kallar i ett patriotiskt tal i radio upp till kamp för Friheten. Citat: "Låt dem kämpa för varje tum av amerikansk mark" En lång och blodig invasion på bred front inleds.
Augusti 1948: Ottawa faller, och Canada annekteras av federationen. Stora delar ockuperas dock av USA, som fortsätter kampen.
Juli 1949: Filmen "Defending Dallas" släpps, den första av många heroiska hollywoodfilmer som släpps under kriget, och som fick stor inverkan på krigsskedet, då Federationen alltid försökte erövra de ställen som de kommande filmerna skulle handla om. Dallas föll endast två dagar efter premiären.
Oktober 1950: Endast Californien är fortfarande under USA:s kontroll. USA erbjuds medlemsskap i Federationen, men tackar nej. Några dagar senare Faller även Californien, och kriget i Nordamerika är över. Delfederationen Californien skapas kort därefter, och får ungefär halva fd. USA.
Januari 1951: Brasilien annekteras. Federationen kontrollerar nu i princip hela Amerika. Världen återhämtar sig.
Augusti 1954: Wilhelm II förlorar mot extremvänstern. Ny president blir Ludwig Renn, från kommunistpartiet. Stora sociala reformer genomförs i hela federationen, och satsningar på att minska tyskarnas särställning genomförs till viss del. Dock förblir riksdagen heltysk. Spänningarna ökar mellan Federationen och det tidigare federationsvänliga Storbrittanien.
Augusti 1958: Ludwig Renn har förklarat att demokratin avskaffas om man röstar på honom. Trots detta får han många röster, dock inte lika många som förra gången, och det Socialdemokratiska partiet vinnar mer stöd. Renn förblir president, men demokratin stannar. Detta ses dock som droppen för Storbrittanien, och krig utbryter snart.
December 1958: Oslo faller, och Norge går med i Federationen. En stor-skandinavisk delfederation bildas.
Januari 1959: trots engelsk överlägsenhet till havs lyckas Tyskarna genomföra en invasion vid Kent. En lång och blodig invasion följer.
Mars 1963: Skottland faller, och endast Irland står kvar under brittisk kontroll. En invasion planeras.
Maj 1963: Invasion av Dublin. Irland faller snabbt, och Storbrittanien tvingas gå med i Federationen, som nu innefattar hela Amerika, Afrika, Europa, Indien, Indokina och norra Asien. Efter påtryckningar går Turkiet och Kina med, som delfederationer.
I December 1964 firas världens enande under en demokratisk federation, Det stora kriget mellan 1939 och 1963 är över.
(En kortare beskrivning av händelseförloppet: jag orkade inte uppdatera utan tog över världen
)
Last edited:
detta har förstås inget att göra med min post i "operation türmdrasse"?Wetew said:
Absolut inte. Men nu när du är klar med denna så får du fortsätta på en ny istället. Jag överlämnar att kreativa till de andra och njuter själv av att enbart läsa era AAR:sFlooper X said:detta har förstås inget att göra med min post i "ett sklillnadernas krig"?
