Just another fantasy, like all other.

En gång i tiden fanns det myter som funnits här ända sedan Noah kom till våra stränder, om varelser som rör sig i de djupa skogarna och sprider skräck bland bönderna. Myter om hur barn kidnappats och om krigen mellan människa och varelse.
Denna myt finns inte mer. Den myten är nu en sanning. Ett faktum. En del av våran värld som påverkar oss dagligen.
För ett århundrade sedan gick min farfar omkring i skogarna runt sin fångvaktares fästning medan folket i hans hemland var förtryckta.
Ungefär ett år innan denna vandring hade min farfar deltagit i flera slag mot förtryckarna och fått bära riksbaneret. Han hade dödat, slaktat och mördat förtryckare på fler sätt än han hade fingrar eller tår under de flera åren av strider för frihet.
Men då folket svalt bestämde sig riksföreståndaren att försöka få genom en fred. För att få förtryckarna att lita på oss gav riksföreståndaren fem av sina viktigaste män som gisslan till förtryckarna. Som de lögnande grisar de är kidnappade förtryckarna min farfar och förde honom iväg över haven där han fängslades i en fästning.
Efter ett år fängslad ansåg man att han troligtvis inte skulle försöka ta sitt liv, så min farfar läts sträva omkring i skogarna runt fästningen.
Nu när farfar gick omkring i skogen började han känna hur håret reste sig på hans huvud och hur en känsla av fullständig ondska fyllde luften. Det var varelserna som kom. Farfar försökte slåss då han fruktade för sitt liv, men varelserna var starkare och snabbare än en vanlig människa och efter ett långt försök att fly gav han upp.
Dessa varelser försökte inte döda honom som han först hade trott. De ville bara prata med honom om hans och hans lands framtid. Efter några timmar kom han och varelserna fram till ett kontrakt.
Ifall min farfar gjorde vad varelserna sa skulle folket runt om i hans land att resa sig upp mot förtryckarna, ena sig under mitt farfars flagga, kasta ut förtryckarna för all framtid och göra min farfar till kung. I utbyte mot denna möjlighet lovade min farfar att hålla historien om varelserna som en hemlighet, bara berätta den vidare för sin släkt och dessutom skulle den släkting som styr hans land hundra år från den dagen som min farfar träffade dessa varelser träffa dessa varelser och göra vad de sa åt honom.
Alla känner till historien om vad som hände efteråt. Min farfar flydde över haven hem, kämpade sig runt om i landet och flydde från förtryckarnas soldater. Efter flera år i förtvivlan i tron om att varelserna hade ljugit ändrades plötsligt allt. Människorna runt om i landet reste sig mot förtryckarna, ena sig bakom min farfar och kastade ut förtryckarna för all framtid, precis som varelserna hade sagt.
Nu idag har det gått hundra år och det är jag som styr detta rike. Man kan kanske undra vem jag är. Min far sa alltid ”lle faciet”, han skall göra det, om mig. Min lärare har kallat mig intelligent och mina generaler har sett på mig i beundran. Mitt namn är Gustav den andra Adolf och min farfars namn var Gustav Vasa och han gav oss frihet!