Kurfurstendömet Som Överraskade Världen - En Brandenburg EUIV AAR

[Macke11]

Brandenburg - Kurfurstendömet Som Överraskade Världen
​

Hej allihop! Några av er känner kanske igen mig från tråden "AAR På Svenska?", men för er som inte gör det tänker jag förklara bakgrunden till denna AAR. För att fatta mig kort (något som jag vanligtvis inte är speciellt bra på) säger jag helt enkelt: Jag vill testa något nytt för att få inspiration och vilja att börja skriva på min AAR på engelska igen. Jag hoppas också på att kunna väcka lite liv i den här delen av forumet.

Nu tycker jag att vi tar och går vidare till spelet och skrivandet.
Jag valde Brandenburg främst av två anledningar. För det första ville jag kunna skapa Preussen och testa de nya mechanics som kom med Rights of Man. För det andra visste jag att det skulle vara ett relativt starkt land med ganska goda expansionsmöjligheter, men samtidigt inte för lätt.

DLC:
Allt utom Mare Nostrum

Innehållsförteckning:
Prolog
Kapitel I - Grunden Läggs, Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg, Nov. 1444 - Apr. 1448
Kapitel II - Europa Ändrar Form, Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg, Apr. 1448 - Sep. 1451
Kapitel III - Kriser och Mobilisering, Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg, Sep. 1451 - Okt. 1455
Kapitel IV - Två Bakslag, Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg, Okt. 1455 - Maj 1456
Kapitel V - Vinden Vänder, Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg, Maj 1456 - Apr. 1457


Inledning/Prolog

Jag kommer i den här texten berätta och förklara historien om Brandenburg, ett land som de flesta inte trodde kunde bli något stort. Jag kommer inleda alltihop i november 1444, eftersom det var året som Kurfurste Friedrich II von Hohenzollern slöt de avgörande allianserna med Polen och Sachsen. I hundratals år hade Brandenburg existerat som en elektorstat i det Tysk-Romerska Riket, men som ett långsiktigt, även till viss del kortsiktigt, resultat av allianserna, kunde kurfurstendömet växa sig starkare än tidigare.

--------------------

Friedrich II hade regerat i Brandenburg sedan 1437 och var väl etablerad i kurfurstendömet år 1444. Administrationen i Berlin drev in skatter från Sternberg i öster, Potsdam i söder, Ruppin och Altmark i väster, samt Uckermark i norr. Under hela sin regeringstid hade Friedrich lagt ner mycket arbete på att bekämpa korruption inom denna organisation.
Hans bror och tronarvinge Albrecht Achilles von Hohenzollern förde befäl över det Kurfurstliga Gardet och hade uppgiften att stärka andan och kampviljan inom Brandenburgs väpnade styrkor. Några år tidigare hade kurfursten inlett ett projekt för att bygga sig och sin hustru en ny bostad. Catherine von Wettin, Friedrichs sachsiska hustru, hjälpte honom med sina kunskaper inom arkitektur och minskade kostnaderna och drog in konstruktionstiden. Dock var bygget fortfarande inte slutfört i november 1444.

Spoiler: Situations-uppdatering Nov. 1444

(Kastilien stavas egentligen bara med ett "l", får fixa den delen av kartan någon gång)

 

[loup99]

Kommer att följa denna tråd, som sagt. Bra start, får se hur det blir med de nya allianserna på det långsiktiga. Polen kan lätt bli fientligt om du expanderar för mycket åt öster.

 

[Macke11]

Kapitel I - Grunden Läggs
Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg
November 1444 - April 1448​

Alliansblock och Rivaler
​

Under perioden 1444-1448 arbetade Friedrich II hårt med att etablera Brandenburg som ledarstat för ett alliansblock. Medlemmarna drogs från såväl Nordtyskland som östeuropa. De kunde vara små som Köln, stora som Polen. Här är en komplett lista över kurfurtsendömets allianser i slutet av perioden:

• Ärkebiskopsdömet Köln, västra Nordtyskland
• Biskopsdömet Mainz, centrala Tyskland
• Kurfurstendömet Sachsen, östra Nordtyskland
• Kungadömet Polen, östeuropa

Dessa stater blev otroligt viktiga i maktkampen med de tre rivalerna Kurfurstendömet Böhmen, Tyska Orden och Hertigdömet Anhalt. Den senare var egentligen inte värdig att kallas Brandenburgs rival, med tanke på dess obetydliga armé, endast 4000 man stark, jämfört med kurfurstendömets 8000 soldater. Men eftersom Anhalt var beläget med Sachsen söderut och Brandenburg åt nord-nordväst, hade det en strategisk betydelse.
För att utöka sitt lands makt och inflytande i det Tysk-Romerska Riket ådrog sig Friedrich uppgiften att återförena Neumark med Imperiet. Provinsen hade sålts till den Tyska Orden för 42 år sedan, när Luxemburg-ätten regerade. Med kontakter och allierade i Imperiet, samt understödd av Livlänska Orden i norr, var dock den baltiska riddarstaten för stark för att Brandenburg skulle kunna besegra den på slagfältet. Friedrich fruktade även att man inte skulle ha en tillräcklig här ens tillsammans med styrkor från Polen.

Militära Reformer
​

Armén var med om en stor reform under den här perioden. Den tidigare "massteorin", som innebar att infanteri i stora mängder skulle bli överväldigande för fienden, ersattes och grunden lades för den kvalitetsarmé som Brandenburg senare skulle förfoga över. Hillebardsinfanterister* blev den nya standarden i det Kurfurstliga Gardet. Samtidigt förändrades även kavalleriet och lämnade de tungt utrustade riddarna bakom sig. Istället kom det lätta chevauchée-kavalleriet* till Brandenburg. Dessa var ryttare som skulle agera spanare, vara ett störningsmoment och försvaga fienden innan de avgörande slagen. Ordet chevauchée syftade på sättet det här kavalleriet användes.

Administration/Inrikes Styre
​

Två veckor in i november 1444 fattade Friedrich II sitt första viktiga beslut i Brandenburgs tillväxtsperiod. Fram till år 1411 hade ätterna Wittelsbach och Luxemburg regerat i kurfurstendömet och de hade låtit kyrkan och adeln styre landet ganska fritt. Friedrich I, Friedrich II:s far, hade inte heller gjort mycket för att förändra detta, så han bestämde sig för att en gång för alla etablera sig själv som landets starkaste och viktigaste person. Det blev en del av vardagsarbetet under resten av hans regeringstid.**

Neumark-avtalet​

Armén utökades med ett infanteriregemente och ett kavalleriregemente mellan december 1444 och mars 1445, som en förberedelse inför den till synes oundvikliga kraftmätningen med den Tyska Orden. Det var emellertid en kraftmätning som inte skulle komma att bero på Neumark. I april år 1446 lade man fram ett erbjudande till Orden, där man betalade 100 dukater för att få tillbaka den sålda provinsen. Högmästare Konrad von Erlichshausen gick med på erbjudandet. En fråga som många historiker är fortfarande oense om är vilken del av avtalet som var den konstigaste: Att Friedrich II köpte provinsen för mer pengar än han hade i sin skattkammare, eller att Konrad von Erlichshausen gick med på att sälja land till sin rival.
Brandenburg hamnade nästan 82 dukater i skuld till adels- och köpmän, varav nästan 14 dukater utgjorde räntan. Samtidigt krävde adeln mer land av kurfursten för att behålla sin ställning i Brandenburg, eftersom Friedrich plötsligt kontrollerade mer land direkt än tidigare. Därför gav han dem Sternberg, en fattig skogsprovins. Vad gällde Konrad så dog han inte lång tid efter att avtalet slöts.***

Nya mål och den Polska Erövringen av Kulm
​

Direkt efter att ha uppnått sitt mål, att återigen integrera Neumark i Imperiet, vände sig kurfursten mot Pommern. Han tänkte utnyttja den nya provinsen för att säkra en kustlinje, i de pommerska områdena Kolberg och Stolp. Att han valde just de platserna skulle föra med sig en strategisk vinst. Det skulle innebära att Tyska Ordens expansionsmöjligheter inåt Europa begränsades till Brandenburg och Polen. Men innan Friedrich kunde göra något behövde han betala tillbaka de sista av de lånade pengarna. Till vidare fick han nöja sig med att se på när Polen och Litauen besegrade Ordensriddarna i ett krig om provinsen Kulm. Det ända av nytta han kunde göra var att öppna sitt land för den Polska armén.
Polackerna led oturligt nog ett förnedrande nederlag i Notec den 31:e oktober 1447 och förlorade nästan alla de deltagande riddarna, men också uppemot hälften av infanteristerna.**** Den litauiska hären som varit på väg för att hjälpa till vände om precis i tid och undvek att dras in i massakern. Slaget fick emellertid inte vinden att vända och kriget kom med tiden fortfarande att sluta med seger för angriparna.
Det brandenburgska folkets vilja att ta över Kolberg och Stolp ökade drastiskt i mars 1448, när Hertigen av Pommern officiellt visade upp dokument som gjorde honom till den rättmätige ägaren av Berlin. Det var ett sådant bisarrt påstående att det var svårt att tro på. De flesta kunde vara översens om att det, om någon annan än Hohenzollern, var ätterna Luxemburg och Wittelsbach som hade rätt till området.

Sjukdom
​

I april 1448 blev Friedrich II allvarligt sjuk och kunde tillfälligt inte styra sitt land. Istället fick adeln mer att säga till om igen. Trots att kurfursten snart blev frisk igen kom effekterna av adelns ökade makt att stanna kvar i ett årtionde.

Spoiler: Bilder

*Hillebardsinfanteri och chevauchée-kavalleri

**Friedrich II:s arbete med att minska adelns och kyrkans makt

***Avtalet mellan Brandenburg och rivalen Tyska Orden (Kallat Neumark-avtalet eller Cölln-avtalet)

****Resultatet av Slaget i Notec

 

[Macke11]

Jag tänker expandera österut när tiden är inne, men till att börja med blir det nog inne i det Tysk-Romerska Riket.

 

[loup99]

Att kunna köpa land utan någon blodspillan är alltid bra! Fast jag tror inte den förbättrade relationen med Orden kommer att komma till nytta.

Adelns inflytande kan leda till framtida maktkamper, fast kanske kan en stark militär hålla den upptagen och undvika att den lägger sig i för mycket i kurfurstendömets angelägenheter.

 

[Macke11]

Köpet av Neumark var verkligen ett intressant event som jag aldrig har sett förut, så jag gissar att Paradox lade till det i senaste patchen eller Rights of Man. Jag spelar med grafik-modden Theatrum Orbis Terrarum, men den ska inte lägga till något sådant vad jag vet.

Adelns ökade inflytande kan mycket väl orsaka inrikes konflikter framöver, så jag får försöka att inte ge den mer land än vad som absolut är nödvändigt.

 

[loup99]

Lurkern @Freddan gillar antingen inte köp av land eller uppskattar adelsinflytande. Jag gissar på det sistnämnda.

 

[Macke11]

Ja, antingen är det en fanatisk militarist, en adelsman eller en person som tror att rivalerna kommer bli bästa vänner. Tack för att du tog dig tid att titta in här, @Freddan.

 

[Gurkhal]

Har läst vad som skrivits och hoppas på fortsättning. Ser intressant ut och eftersom jag själv brukar spela i södra och västra Europa kan detta spel med ett mer östligt fokus blir väldigt intressant.

 

[Macke11]

Jag ska säga att jag inte är så van vid Europa Universalis IV överhuvudtaget eftersom det är ett tag sedan jag spelade det. Men just Brandenburg är troligtvis det land jag har spelat flest gånger, så lite av erfarenheten ska nog sitta kvar. Jag antar att det innebär att jag har mer erfarenhet av Östeuropa än Västeuropa.

 

[Gurkhal]

Är det något liv i detta projekt eller har det dött av?

 

[Macke11]

Oroa dig inte, nästa del blir troligtvis uppladdad den här helgen. Eftersom jag inte har jättemycket tid till att skriva i veckorna kommer de flesta nya delar komma på helger. Jag lovar, ett av mina projekt dör inte utan att jag berättar att jag har slutat på det.

 

[Gurkhal]

Låter bra! Var lite orolig men inväntar nästa del utan oro nu.

 

[Macke11]

Kapitel II - Europa Ändrar Form
Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg
April 1448 - September 1451

Dansk-Novgorodska Kriget
​

Danmark var en möjlig framtida rival för Brandenburg, med tanke på hur det effektivt blockerade expansionsvägar norrut. Det var även en lokal stormakt i Östersjön, med Sverige och Norge som underlydande stater i Kalmarunionen. Därför kom nyheten om dess seger i det Danska-Novgorodska kriget den 3:e maj 1448 som en dålig, men ännu ganska orelevant, nyhet för kurfursten. I fredsavtalet övertog Danmark kontrollen över området längs floden Neva, som man planerade att administrera via svenska Finland. Området var en samlingsplats för mängder av köpmän och handelskaravaner och stärkte den danska kungens ekonomi. Utöver detta tvingades Novgorod lämna ifrån sig mindre landområden till Moskvariket, officiellt kännt som Storfurstendömet Moskva, och betala 105 dukater direkt och även 10% av varje månads inkomster till Danmark. Avtalet om en betalning varje månade skulle vara i 10 år.

Det Polska Tronarvet
​

I takt med att september 1448 skred mot sitt slut beslutade Friedrich II att Brandenburg skulle delta i den polska valmonarkin. Kungadömets statsskick tillät ledare utomlands såväl som adelsmän inrikes att stötta en kandidat till tronarvet. Personen som valdes att representera Brandenburg blev kurfurstens polske kusin, Jan Kazimierz von Hohenzollern. Den 43-årige Jan Kazimierz levde som mindre adelsman i Notec-området och hade där erfarit många ekonomiska kriser, främst de som uppstår i ett samhälle som drabbats av krig, något som stämde bra in på området. Det är ett obestridligt faktum att Notec folket i Notec hamnat i kläm när det polska kungadömet förde krig mot Tyska Orden. Som landägare, måhända en mindre sådan, hade Jan Kazimierz haft sin roll när man löst dessa kriser, och som ett resultat var han en av Polens mest kompetenta administratörer. Samtidigt var han väl
etablerad i sociala kretsar, såväl inrikes som utrikes, och hade relativt bra känsla för diplomati.

Men dessa goda egenskaper verkade inte tillräckliga för att bära honom som kandidat till den polska tronen; Jan Kazimierz, bärande samma namn som Brandenburgs kandidat, från Jagiellon-ätten var helt enkelt bättre. Han var en omtyckt man på 39 år, med fantastisk förhandlings- och övertalningsförmåga, samt ett lika bra sinne för administration som den brandenburgske motståndaren. Men det var inom det militära som kurfurstens kandidat låg under mest; han hade endast erhållit grundläggande utbildning i strategi och taktik, ställt mot en militärt erfaren kandidat.

Albrecht Achilles Otur
​

I mitten av mars 1449 var den tidigare energiske och inspirerande tronarvingen endast en skugga av sitt forna sig. Han låg i sängen och andades häftigt och svettades ymnigt. Han hade drabbats av en då okänd sjukdom, som historiker gissar är något mindre i vår tid. Inte destom mindre stod det snart klart att hans liv balanserade på en knivsegg. Friedrich II blev förtvivlad över sin broders farliga tillstånd och efter att några dagar skickade han bud efter den duktigaste läkare man kunde hitta. Men det var för sent; natten mellan den 19/20:e mars 1449 slutade Albrecht Achilles helt med sina allt svagare andetag. Läkaren hade varit oförmögen att rädda tronarvingen, som dog endast 35 år gammal.
Den 23:e juni skulle kurfurstinnan föda sonen Siegmund, som kunde ta över tronarvet när tiden var inne, men Friedrich skulle aldrig glömma sin broder.

Renässansen
​

I Italien hade försök att återuppväcka den klassiska tidsålderns idéal pågått sedan 1300-talet. Historiker brukar se årsskiftet 1449-1450 som tidpunkten då den så kallade Renässansen slog igenom och orsakade en ny tidsålder av konst och musik, litteratur och filosofi, samt en förändrad syn på människan och mänskligheten. Ännu var emellertid dessa genomslag avlägsna för det brandenburgska folket, som skulle tvingas leva i feodal-samhället ytterligare en tid.

Slutet på den Polska Erövringen av Kulm
​

Den 19:e mars 1450, ganska exakt ett år efter Albrecht Achilles död, mötte polska diplomater sina motsvarigheter från Orden och slöt det fredsavtal som kungjorde den polska segern. Kungadömet skulle erhålla provinserna Kulm och Tuchel, under polskt styre döpta Chelmo och Tuchola, samt ett krigskskadestånd från Orden varje månad i tio år, på samma sätt som Danmark gjorde efter det Dansk-Novgorodska Kriget.

Järngruvan i Potsdam
​

Kurfurstendömet Brandenburg hade under lång tid byggt arméns utrustning av järn från Potsdams järngruva. Svärd, spjut, pikar, rustningar; alla bestod de av metall därifrån. Därför var den 18:e april 1450 en hård dag inte bara för gruvarbetarna, utan också för resten av Brandenburgs invånare. Man upptäckte hur en stor del av den lättåtkomliga järnmalmen var av väldigt låg kvalitet, något som självklart påverkade kurfurstendömets förmåga att förse armén med lokala resurser. Istället tvingades man i två år framöver köpa det utländska, något dyrare järnet.

Friedrich II blir Trosivrare
​

Framåt sensommaren 1450 nåddes Friedrich II av nyheter från Europas sydöstra hörn; det Bysantinska Riket var nära sitt slutliga fall. Det sista arvet från det en gång mäktiga Romarriket hade funnits där som Europas skyddsmur mot starka makter öster- och söderifrån, men vacklade nu i en sista kamp mot det Osmanska Riket. Två av kontinentens kulturellt och ekonomiskt viktigaste städer, Konstantinopel och Atén, stod under Osmansk ockupation. Det var i denna elfte timma som en hjälpsam stormakt kom till bysantinernas undsättning; Polen. Det är mycket troligt att Friedrich II nåddes av nyheterna från Johannes VIII Palaiologos i samband med Polens bidrag till "Europas sköld". Kazimierz Jagiellon hade givit den bysantinske kejsaren ett generöst erbjudande där han betalade alla dennes penga-lån från utomstående makter. Dessa numrerade nästan hela 144 dukater. Detta var, otroligt nog med tanke på dess omfattning, inte en engångshändelse; Kazimierz skulle bidra mycket mer under de närmaste åren.

Vad som fick Friedrich II att bli religiös fanatiker vet historiker tyvärr inte så mycket om, men de flesta knyter ihop det med dessa händelser. Man tror helt enkelt att han valde att visa mycket stor vördnad för den kristna Guden som en alternativ lösning mot financiella bidrag, eftersom kurfursten behövde alla dukater som gick att skrapa ihop. Kanske kan även hans väldigt hederliga personlighet ha påverkat beslutet.

Gränskonflikter och Oroligheter
​

I takt med att år 1450 närmade sig ett slut dök fler viktiga händelser upp. En av dem, som snarare var en serie händelser, dök upp i november. Folket hade börjat tröttna på kurfurstens löften om att säkra en kustlinje och krävde nu handling istället för ord. På flera ställen längs gränsen hade enskilda adelsmän börjat ta saken i egna händer och inkräktat på Pommerskt territorium. Mindre gårdar hade brännts och åkrar hade systematiskt förstörts. Man ville tvinga fram ett krig.
Friedrich II, som ännu inte ville dra in sitt land i ett krig, var minst sagt lite tvekande när han uttrycket sig om frågan, men inte desto mindre gladde han folket med sina uttalanden. Samtidigt gällde det motsatta för den Pommerska hertigen.

Den andra händelsen gällde Friedrich II:s långa byggnationsprojekt. I åratal hade man arbetat utan större framsteg och till, enligt manskapet, alldelles för låg lön. Protester började och Friedrich II fann en revolt nära försetående. Man uppskattade att upproret skulle innefatta uppemot tiotusen Berlinbor, vilket var för mycket för det !Kurfurstliga Gardet! att klara av, eftersom soldaterna för tillfället inte var rustade fullt ut. I slutänden var kurfursten tvungen att ge efter, om än motvilligt, och betala sina arbetare mycket mer.

Bysans Mirakel
​

Precis innan år 1450 avslutades kom ett mirakel till Johannes VIII av Bysans, i form av ett brev från den osmanska sultanen; han erbjöd ett fredsavtal. Villkoren var visserligen hårda, men kejsaren var inte sen med att avstå Konstantinopel till sultanen och låta Atén gå fritt, eftersom det gällde hans imperiums överlevnad. Även Serbien, som varit imperiets allierade i kriget, tvingades avträda land; Kosovo och Nis.

Tyvärr innebar inte detta slutet för Bysantinernas kris, för Dogen av Venedig hade sett sin chans och gått till anfall mot Peloponnesos, det som fanns kvar av landet. Vid det här laget ockuperades redan norra delen av halvön.
I september det följande året slöt emellertid kejsaren ytterligare ett "fördelaktigt" fredsavtal. Av honom krävdes endast ett krigsskadestånd som den vänligt sinnade makten Polen lätt skulle kunna hjälpa honom med.

Slutet på Hundraårskriget
​

I juli 1451, efter hundrafjorton (114) år av mer eller mindre aktiva konflikter, var det äntligen slut på en lika lång period av Engelsk-Franska krig. I slutet hade den franska kronan tagit hjälp av Kastilien och med en sista kraftansträngning kastat ut engelsmännen från kontinenten. Alla provinserna på fastlandet hade fallit, Caux, Normandie, Maine, Alencon, Labourd och Bordeaux.

Men trots att man kan tycka att detta borde vara slutet på deras tid av konflikter, var det långt ifrån slutet på deras rivalitet. Engelsmännen skulle inte glömma de avstådda landområdena på lång tid.

Spoiler: Bilder

Dansk-Novgorodska Kriget:

Det Polska Tronarvet:

Albrecht Achilles Otur:

Renässansen:

Slutet på den Polska Erövringen av Kulm:

Järngruvan i Potsdam:

Friedrich II Blir Trosivrare:

Gränskonflikter och Oroligheter:

Bysans Mirakel:

Slutet På Hundraårskriget:

Fråga till er läsare: föredrar ni att jag laddar upp bilderna i en "spoiler", eller att jag har dem blandade med texten?

 

[loup99]

Mycket som förändras över Europa, men hemma i Brandenburg är det för stunden relativt lugnt.

Angående bilderna vet jag inte. Om du hade skrivit på engelska had jag sagt ja direkt, fast eftersom det är på svenska och spelet förblir på engelska tycker jag att det är bättre att ha bilderna separat. Om du föredrar att ha bilderna blandade går det dock bra för mig.

 

[Gurkhal]

Intressant utveckling. Lite trist att det inte gick att få din man på tronen till Polen också men sådant är livet. Hade dock blivit väldigt intressant om Brandenburg fått så pass bära band med Polen på ett så tidigt skede.

Rörande bilderna fungerar båda alternativen lika bra för min del.

 

[Macke11]

loup99 - Det är ganska lugnt hemma i Brandenburg och det beror på att jag behöver hitta ett lämpligt tillfälle för anfall, eller få tillräckligt med "favours" med Polen för att de ska vilja gå med i ett krig (just nu får jag en favour var tredje år).

Gurkhal - Man får också ha i åtanke att Hohenzollern bara skulle ha regerat i Polen cirka 20-30 år, då kandidaten redan var 43 år. Att jag skriver: "Men dessa goda egenskaper verkade inte tillräckliga för att bära honom som kandidat till den polska tronen", innebär att jag slutade stötta honom för att det gav för litet resultat och Polens kandidat ledde redan för stort.

Rörande bilderna fortsätter jag ha dem såhär i så fall.

 

[Macke11]

Det kanske inte är det bästa sättet att inleda en AAR med två kapitel på en månad, men jag hoppas att ni läsare står ut med den låga frekvensen av uppdateringar. Jag har inte alltid speciellt mycket tid till att arbeta på denna AAR och mycket av den tid jag har väljer jag också att spendera på annat, som att vila upp mig eller skriva på min AAR på engelska.

Hur som helst har jag inga planer på att avbryta Kurfurstendömet som Överraskade Världen och ni kan kanske förvänta er ett nytt kapitel nästa helg. Tack för ert tålamod!

 

[Macke11]

Kapitel III - Kriser och Mobilisering
Friedrich II, Kurfurste av Brandenburg
September 1451 - Oktober 1455


Handelssatsningar​

I oktober 1451 beslutates i Brandenburg att staten skulle inleda ett projekt inom handelsvärden. Köpande och säljande av saker hade under lång tid varit något som utfördes mellan grannar, eller åtminstone människor från samma by, men det ville Friedrich II ändra på. Han föreslog ett upprättande av regionala marknadsplatser runtom i kurfurstendömet, delvis för att öka möjligheterna för en person som var köpman till yrket, delvis för att skapa en förbindelse mellan olika byar och städer, då folk skulle samlas vid marknadsplatserna. Han hade säkerligen i åtanke att det skulle bli enklare att beskatta handeln om den centraliserades.

Tempelbygge
​

I mars 1452 kom ännu en ny idé från kurfursten och var den här gången ett resultat av hans relativt nya fanatiska troende. Friedrich II ville skapa en organisation som på statlig begäran kunde sköta byggande av tempel i Brandenburg. Även om religionen är den troligaste anledningen till hans beslut, så kunde det också innebära en bättre anknytning mellan landets olika bosättningar, samt öka skatteinkomsterna, ungefär på samma sätt som handelsreformen.

Adelns Maktbegär
​

Det ökade inflytande som Adeln fått medan Friedrich II låg sjuk i april 1448 började sakta men säker försvinna bort. I samband med att överklassen började inse detta slog de sig till slut ihop i april 1452, ganska precis fyra år efter sjukdomen. De krävde att får behålla den makt de haft den senaste tiden. Kurfursten, som ville slippa oroligheter, svarade med ett tvekande "okej", ett beslut som fått mycket kritik från historiker. Många menar, kanske med rätta, att Friedrich II borde ha försvarat sin makt mer bestämt.
Ironiskt nog skulle adelsmännen mötas av bakslag i november samma år, då de misslyckades med att samarbeta och utnyttja det inflytande de hade fått. Istället förlorade de mycket av det.

Kris i Anhalt
​

Framåt årskiftet 1452-53 kom en hektisk period till det brandenburgska hovet i samband med tronarvet i hertigdömet Anhalt, den stat Friedrich II hade förklarat som kurfurstendömets rival några år tidigare. Landet skulle komma att regeras av hertig Heinrich IV Welf, som sedan tidigare styrde i det större hertigdömet Braunschweig. Så långt var allting normalt, men det som utlöste krisen var att kurfurste Friedrich II hade anledning till att göra anspråk på tronen, genom avlägsna band med den tidigare härskaren i Anhalt. Friedrich II förvånade faktiskt när han förklarade Anhalt som Brandenburgs rival, just av den anledningen att han hade blodsband med dess regent. För att vara mer exakt förvånade han högt uppsatta personer, eftersom de var de enda som kände till kopplingarna; majoriteten av landets invånare hade ingen aning om det.

Många blev oroliga för att dras in i ett krig om tronen i det lilla, enligt majoriteten, obetydliga landet. Men efter tid av oroligheter kunde Friedrich II till slut nå ut och berätta om sitt beslut; med de två staternas relativt "varma relationer" såg han ingen anledning att "ställa till med fler oroligheter än vad som är nödvändigt", som han själv uttryckte det.
Ett problem som kurfursten och hans medhjälpare upptäckte när de utredde ifall man borde gå i krig, var att Heinrich IV var öppet fientlig mot både Sachsen och Köln. En allians kunde alltså inte vara acceptabel, även om den troligtvis hade fungerat att få till om man försökte.

Som ett resultat av att Anhalt praktiskt taget försvann ur Imperiets maktspel behövde kurfursten en ny rival. Det blev inte svårt att bestämma. Vad kunde vara ett mer logiskt val än hertigdömet Pommern, ett land vars territorium verkligen låg i Friedrichs intressesfär?

Utrikespolitik
​

Nästan nio månader in i år 1453 samlades kurfurstendömets högst uppsatta personer och diskuterade ett kungörande från storfurstendömet Moskva, även kallat Moskvariket. Dess storfurste visade sig öppet fientlig mot kungariket Polen, en händelse som Friedrich II, och hela Brandenburg för den delen, inte visste om man skulle tolka som bra eller dålig.
Den kunde innebära att Polen och Litauens blickar riktades österut, så att de lämnade Europa åt sina mängder av maktkamper. Men det kunde även orsaka problem, då dessa Brandenburgs allierade kanske inte skulle finnas närvarande som stöd.

Den 22:e april 1454 följde ett pinsamt felsteg för Friedrich II under förhandlingar med Braunschweig. Stressen från att vara kurfurste översteg gränsen och han glömde hur man betedde sig när viktiga ämbetsmän från utlandet var på besök. Även då varken hertigen eller hans representanter tog illa upp, växte folkets misstro och inledningsvis trodde man att det skulle ta lång tid för skadan att läka. Men redan någon månad senare hade man lyckats bygga upp förtroendet igen, visserligen med lite investeringar.

Pik-kvadraten
​

Genom hela medeltiden hade riddare och kavalleri dominerat slagfälten. Men allteftersom tiden gick förändrades detta och när adeln började få mindre makt i Brandenburg öppnades möjligheten att minska dess betydelse inom armén. Det effektivaste vapnet mot en skara framstormande riddare hade visat sig vara välorganiserade formeringar med pikenerare, så Friedrich II planerade att ta den metoden ett steg längre. I Brandenburgs armé skulle pikenerarna ersättas av de hillebardsinfanterister man redan använde, för att vara mer flexibla i mindre organiserade strider. Dessa infanterister blev grupperade i enheter om 100 man, som tränades i att bilda formeringar som exempelvis kvadrater, linjer och kilar.
Resultatet blev en kraftigt höjd stridsförmåga.

Mobilisering
​

I juni 1455 inleddes den riktiga upprustningen. Hoppet om att kurfursten skulle gå i krig mot Pommern steg mycket i samband med dennes beslut att anlita sin armé på heltid igen. De ökade utgifterna fick kurfurstendömets skattkammare att långsamt börja tappa sitt innehåll, men med över 100 dukater i reserv förväntade man sig kunna klara av kriget innan pengarna tog slut. Militären rapporterade att man behövde ungefär fyra månader innan mobiliseringen var slutförd. I oktober stod man fullt redo för krig.


(Bilderna kommer att laddas upp vid ett senare tillfälle. Kanske i samband med att jag laddar upp kapitel IV, som jag hoppas göra om några dagar.)

 

[Gurkhal]

Spännande utveckling. Det blir intressant att se hur detta krig med Pommern kommer att gå.