Ok, titeln suger men jag tänkte att man kunde göra inlägg om det man gjort i de spel man spelat. (första gången som jag i de svenska forumen också)
Jag börjar med Crusader Kings, glömde ta screenshots men får bli till nästa gång men texten duger säkert. (Den är lite "förskönad" men mestadels sann - säger vi
)
FEODALKUNGADÖMET ENGLAND 1066-1128
KUNG WILLIAM I "ERÖVRAREN" 1066-1093
William de Normanide besteg tronen 1066 som Englands första kung av ätten de Normandie. Han införde ett feodalsystem, efter fransk och tysk förebild, med fokus på tunga riddare. Trots givmilda skattesänkningar och bidrag gjorde saxarna i norr uppror mot hans välde i början av 1070-talet i början; saxarna lätta trupper var ingen match för hans kontinentala, tunga riddare. Åkrarna brändes, städerna brandskattades och de svårt tilltygade saxarna tog sin till flykt till Danmark, där den siste av deras stam siste dog på 1110-talet. Landet i norr delades ut till vapenbröderna vid Hastings, därefter var William en sann autokrat, som genom blod och järn, söndrade och härskade fram till sin död i ålderdom 1093.
Under sin levnad han ingick han fyra äktenskap, som resulterade i hela 20 barn, där 18 levde fram vuxen ålder. Några av dem blev engelska grevar och grevinnor, andra blev franska och tyska statsmän och generaler. En annan blev med tiden kung av Spanien och inledde ättens arabiska linje. Andra dog i "interna" maktkamper.
KUNG HENRY I "ÄVENTYRAREN" 1093-1119
Kung William I:s son, hertigen av Normandie, avled i ungdomens dagar och efterlämnade endast en späd son, Henry de Normandie, efter sig. När William väl dog var det denne sonson som fick ärva tronen år 1093. Ingen av hans farbröder och fastrar ansåg honom vara värdig eller stark nog att inneha kronan så de började att konspirera och förbereda en revolt, men Henry var slugare än dem. Han lejde en italiensk "mästare" och bidade sin tid tills rätt tillfälle uppenbarade sig. 1095 kom detta tillfälle och han slog till - riktigt hårt - mot sina släktingar. De första fick galgen dingla, de andra landsförvisades och de tredje tvingades att knäböja och kyssa hans vämjeliga fötter. Nu var han bland engelsmännens och övriga världens ögon, Englands obestridde och ende konung. Men här upphörde hans likheter med sin brutale farfar: fortsättningsvis var han en god, generös och vänlig kung mot sina undersåtar.
Han gifte sig med en släkting för att hålla blodet rent och det äktenskapet gav endast en son. Under resten av tiden 1095 fram till 1110-talet levde han ett extravagant liv i London med en skvätt prima brännvin var dag. Henry lät konstruera världens största palats och London blev under denna tiden världens ledande stad i fråga om rikedom, kultur och teknologi.
Men livet i London blev enformigt och tråkigt med alla dagliga tillställningar och fester för honom, så han började att drömma om sådana äventyr hans förfäder varit med när de begett sig ut på vikingatåg, krigat och plundrat. Så en dag lät han utropa sig som Frankrikes ende och sanne konung. Han och hela Englands samlade trupper seglade över kanalen till Normandie, där de sedan seglade upp längs floden Seine och plundrade Paris, vilket blev början på "det långa kriget". Han och hans riddare vann mången strid över fransoserna men deras mängder vann till slut ett slag över hans trupper , som han lämnade hals över huvud och flydde tillbaka till engelsk jord.
Väl i London fick han höra att påven utlyst korståg mot muhammedanerna i Spanien och som den gode kristne härskare han var så svarade han på påvens kall. Henry, hans farbror och ett nyuppsatt regemente avseglade mot Spanien.
De landsteg i närheten av Sevilla, som de senare intog. Med Sevilla som utgångspunkt, besegrades de lokala shejkerna och de konverterade. Då fick Henry besked om att fransmännen belägrade Normandie. Han tog avsked av sin farbror, som han lät utse till "Kung av engelska Spanien". Han och ett följe av omvända araber for mot England igen.
Med arabernas hjälp hävde han belägringen av Normandie, där han också avled år 1119.
KUNG WILLIAM II "DEN SLAKE"
Henry I: son William besteg nu tronen. Han var en välrest och stark karl i tjugoårsåldern men som var infertil och led av mycket dålig hälsa. Istället för att avsätta honom, tvingade den feodala adeln honom att skriva under avtal som gjorde dem helt skattebefriade, vilket ruinerade statens finanser. Han hade dock ett kort att spela; de av fadern omvända araberna. Dessa var hotade av den feodala adeln, så i utbyte mot beskydd gick de i hans tjänst som ministrar i hans regering ty de var kända för sin färdigheter.
Hans plan var att använda dessa araber för att fullfölja sin faders dröm, ett kristet Spanien, och därmed stärka sin egen maktställning till det bättre. Han avseglade med sina arabiska generaler och en mindre trupp från England år 1119, med Portugal som destination. Nästkommande år nådde truppen den iberiska halvön, där William slöt en allians med sina avlägsna släktingar (som nu blivit en blandning emellan araber och italienare??). I ett spektakulärt fälttåg krossade morerna och påven blev nu nöjd.
Nu stod kung William II på toppen av sin makt, med tiotusentals arabiska soldater under sitt befäl. Han beslöt sig nu för att en gång för alla besegra Englands ärkefiende, Frankrike. För att undvika Frankrikes södra huvudarmé, lät han segla till Genua i Italien och sedan likt Hannibal självt - fast med kameler i elefanternas ställe - förde han sin armé över Alperna och gjorde ett blixtanfall mot Frankrikes hjärta, Ile de France. Men under "himlafärden" i Alperna drabbades den redan svårt sjuke William av en sjukdom, så han kunde ej leda slaget mot fransmännen och engelsmännen led sitt största nederlag nånsin...
Nederlaget och fredsfördraget blev betungande för den engelska kronan. Nu gjorde alla uppror mot William - till och med hans arabiska undersåtar. Fullskalig inbördeskrig bryter ut och det hela slutar med att William blir år 1128 blir mördad.
GAME OVER
Jag börjar med Crusader Kings, glömde ta screenshots men får bli till nästa gång men texten duger säkert. (Den är lite "förskönad" men mestadels sann - säger vi
) FEODALKUNGADÖMET ENGLAND 1066-1128
KUNG WILLIAM I "ERÖVRAREN" 1066-1093
William de Normanide besteg tronen 1066 som Englands första kung av ätten de Normandie. Han införde ett feodalsystem, efter fransk och tysk förebild, med fokus på tunga riddare. Trots givmilda skattesänkningar och bidrag gjorde saxarna i norr uppror mot hans välde i början av 1070-talet i början; saxarna lätta trupper var ingen match för hans kontinentala, tunga riddare. Åkrarna brändes, städerna brandskattades och de svårt tilltygade saxarna tog sin till flykt till Danmark, där den siste av deras stam siste dog på 1110-talet. Landet i norr delades ut till vapenbröderna vid Hastings, därefter var William en sann autokrat, som genom blod och järn, söndrade och härskade fram till sin död i ålderdom 1093.
Under sin levnad han ingick han fyra äktenskap, som resulterade i hela 20 barn, där 18 levde fram vuxen ålder. Några av dem blev engelska grevar och grevinnor, andra blev franska och tyska statsmän och generaler. En annan blev med tiden kung av Spanien och inledde ättens arabiska linje. Andra dog i "interna" maktkamper.
KUNG HENRY I "ÄVENTYRAREN" 1093-1119
Kung William I:s son, hertigen av Normandie, avled i ungdomens dagar och efterlämnade endast en späd son, Henry de Normandie, efter sig. När William väl dog var det denne sonson som fick ärva tronen år 1093. Ingen av hans farbröder och fastrar ansåg honom vara värdig eller stark nog att inneha kronan så de började att konspirera och förbereda en revolt, men Henry var slugare än dem. Han lejde en italiensk "mästare" och bidade sin tid tills rätt tillfälle uppenbarade sig. 1095 kom detta tillfälle och han slog till - riktigt hårt - mot sina släktingar. De första fick galgen dingla, de andra landsförvisades och de tredje tvingades att knäböja och kyssa hans vämjeliga fötter. Nu var han bland engelsmännens och övriga världens ögon, Englands obestridde och ende konung. Men här upphörde hans likheter med sin brutale farfar: fortsättningsvis var han en god, generös och vänlig kung mot sina undersåtar.
Han gifte sig med en släkting för att hålla blodet rent och det äktenskapet gav endast en son. Under resten av tiden 1095 fram till 1110-talet levde han ett extravagant liv i London med en skvätt prima brännvin var dag. Henry lät konstruera världens största palats och London blev under denna tiden världens ledande stad i fråga om rikedom, kultur och teknologi.
Men livet i London blev enformigt och tråkigt med alla dagliga tillställningar och fester för honom, så han började att drömma om sådana äventyr hans förfäder varit med när de begett sig ut på vikingatåg, krigat och plundrat. Så en dag lät han utropa sig som Frankrikes ende och sanne konung. Han och hela Englands samlade trupper seglade över kanalen till Normandie, där de sedan seglade upp längs floden Seine och plundrade Paris, vilket blev början på "det långa kriget". Han och hans riddare vann mången strid över fransoserna men deras mängder vann till slut ett slag över hans trupper , som han lämnade hals över huvud och flydde tillbaka till engelsk jord.
Väl i London fick han höra att påven utlyst korståg mot muhammedanerna i Spanien och som den gode kristne härskare han var så svarade han på påvens kall. Henry, hans farbror och ett nyuppsatt regemente avseglade mot Spanien.
De landsteg i närheten av Sevilla, som de senare intog. Med Sevilla som utgångspunkt, besegrades de lokala shejkerna och de konverterade. Då fick Henry besked om att fransmännen belägrade Normandie. Han tog avsked av sin farbror, som han lät utse till "Kung av engelska Spanien". Han och ett följe av omvända araber for mot England igen.
Med arabernas hjälp hävde han belägringen av Normandie, där han också avled år 1119.
KUNG WILLIAM II "DEN SLAKE"
Henry I: son William besteg nu tronen. Han var en välrest och stark karl i tjugoårsåldern men som var infertil och led av mycket dålig hälsa. Istället för att avsätta honom, tvingade den feodala adeln honom att skriva under avtal som gjorde dem helt skattebefriade, vilket ruinerade statens finanser. Han hade dock ett kort att spela; de av fadern omvända araberna. Dessa var hotade av den feodala adeln, så i utbyte mot beskydd gick de i hans tjänst som ministrar i hans regering ty de var kända för sin färdigheter.
Hans plan var att använda dessa araber för att fullfölja sin faders dröm, ett kristet Spanien, och därmed stärka sin egen maktställning till det bättre. Han avseglade med sina arabiska generaler och en mindre trupp från England år 1119, med Portugal som destination. Nästkommande år nådde truppen den iberiska halvön, där William slöt en allians med sina avlägsna släktingar (som nu blivit en blandning emellan araber och italienare??). I ett spektakulärt fälttåg krossade morerna och påven blev nu nöjd.
Nu stod kung William II på toppen av sin makt, med tiotusentals arabiska soldater under sitt befäl. Han beslöt sig nu för att en gång för alla besegra Englands ärkefiende, Frankrike. För att undvika Frankrikes södra huvudarmé, lät han segla till Genua i Italien och sedan likt Hannibal självt - fast med kameler i elefanternas ställe - förde han sin armé över Alperna och gjorde ett blixtanfall mot Frankrikes hjärta, Ile de France. Men under "himlafärden" i Alperna drabbades den redan svårt sjuke William av en sjukdom, så han kunde ej leda slaget mot fransmännen och engelsmännen led sitt största nederlag nånsin...
Nederlaget och fredsfördraget blev betungande för den engelska kronan. Nu gjorde alla uppror mot William - till och med hans arabiska undersåtar. Fullskalig inbördeskrig bryter ut och det hela slutar med att William blir år 1128 blir mördad.
GAME OVER
