Rumänien – en makt att räkna med
Förste januari 1936, Rumänien, ”ett litet och svagt land i Östeuropas utkant”. Så väljer stadsöverhuvudet Carlo II att beskriva landet när jag kommer in i hans rum. Jag har just blivit utsedd att få landet på fötter igen, men jag har större planer än så. Rumänien skall bli en stormakt.
Jag börjar att ta i tu med ekonomin, upprustningen av industrin och militären. De ekonomiska problemen löses genom ett avtal med Tyskland. De får olja, och jag får det jag behöver, allt utom förnödenheter. Sedan är det dags för den industriella upprustningen. Detta görs genom satsningar på forskningen kring industrin. All överbliven IC går till att förstärka militären, en militär i stark behov av nya rekryter och uppgraderingar.
Sedan är det dags för mig att omfördela mina militära styrkor. Efter en undersökning av det diplomatiska läget finner jag att jag har avtal om att inte visa aggressioner med alla länder vid min gräns, utom ett land, Ungern. Därför beslutar jag mig genast att förlägga en stor del av mina militära resurser mot den ungerska gränsen. Efter vissa om organisationer bland de styrande militärerna börjar det se riktigt skapligt ut.
Undertiden passa jag på att ge mig själv mer makt genom att flytta mitt land mer mot en auktoritärstat. Allt i hopp om att en dag kunna förklara krig mot Ungern. Viljan att göra detta förstärks av att mina tappra och skickliga spioner finner att de har spioner i mitt ärorika land. ”Detta skall bestraffas” utropar jag i landets alla radiokanaler (en), och folket jublar. Men det gör inte mina politiska motståndare. De svara med att attackera min lag politik. Jag väljer att ge mig själv mer makt och att bryta med mina traditionella ideologiska band, jag för landet åt vänster.
Forskningen fortskrider. De senaste infanteriteknologierna är upptäckta, och industrin har effektiviserats. Samtidigt flyr framstående forskare från både Grekland och Polen till mitt land och bidrar till min plan om det stora Rumänien.
”I landets intressen och till folkets glädje har jag, Mr. G, idag beslutat att efter moget övervägande, och efter att ha mottagit information om att Ungern skulle ha sänt spioner rakt in i hjärtat av mitt… *host, harkel* Vårt rike, beslutat att förklarar Ungern krig.” Jublet visste inga gränser när jag höll mitt tal inför folkmassorna i Bukarest. Det gränslösa jublet förstärkts enligt Italienska principer av högtalare i bakgrunden, men dessa syns varken på de propaganda filmer jag kommer att dela ut, eller på radion där talet spela hela dagen.
Först anfaller jag Debrecen. Trots det hårda motstånd som ni ser på bilden nedan så segrar jag. Efter att ha tvingats besegra ännu en armé kan jag tåga in i provinsen till ropet av jublande folkmassor.
Del 2 kommer om en liten stund. Håll till godo!
Förste januari 1936, Rumänien, ”ett litet och svagt land i Östeuropas utkant”. Så väljer stadsöverhuvudet Carlo II att beskriva landet när jag kommer in i hans rum. Jag har just blivit utsedd att få landet på fötter igen, men jag har större planer än så. Rumänien skall bli en stormakt.
Jag börjar att ta i tu med ekonomin, upprustningen av industrin och militären. De ekonomiska problemen löses genom ett avtal med Tyskland. De får olja, och jag får det jag behöver, allt utom förnödenheter. Sedan är det dags för den industriella upprustningen. Detta görs genom satsningar på forskningen kring industrin. All överbliven IC går till att förstärka militären, en militär i stark behov av nya rekryter och uppgraderingar.
Sedan är det dags för mig att omfördela mina militära styrkor. Efter en undersökning av det diplomatiska läget finner jag att jag har avtal om att inte visa aggressioner med alla länder vid min gräns, utom ett land, Ungern. Därför beslutar jag mig genast att förlägga en stor del av mina militära resurser mot den ungerska gränsen. Efter vissa om organisationer bland de styrande militärerna börjar det se riktigt skapligt ut.
Undertiden passa jag på att ge mig själv mer makt genom att flytta mitt land mer mot en auktoritärstat. Allt i hopp om att en dag kunna förklara krig mot Ungern. Viljan att göra detta förstärks av att mina tappra och skickliga spioner finner att de har spioner i mitt ärorika land. ”Detta skall bestraffas” utropar jag i landets alla radiokanaler (en), och folket jublar. Men det gör inte mina politiska motståndare. De svara med att attackera min lag politik. Jag väljer att ge mig själv mer makt och att bryta med mina traditionella ideologiska band, jag för landet åt vänster.
Forskningen fortskrider. De senaste infanteriteknologierna är upptäckta, och industrin har effektiviserats. Samtidigt flyr framstående forskare från både Grekland och Polen till mitt land och bidrar till min plan om det stora Rumänien.
”I landets intressen och till folkets glädje har jag, Mr. G, idag beslutat att efter moget övervägande, och efter att ha mottagit information om att Ungern skulle ha sänt spioner rakt in i hjärtat av mitt… *host, harkel* Vårt rike, beslutat att förklarar Ungern krig.” Jublet visste inga gränser när jag höll mitt tal inför folkmassorna i Bukarest. Det gränslösa jublet förstärkts enligt Italienska principer av högtalare i bakgrunden, men dessa syns varken på de propaganda filmer jag kommer att dela ut, eller på radion där talet spela hela dagen.
Först anfaller jag Debrecen. Trots det hårda motstånd som ni ser på bilden nedan så segrar jag. Efter att ha tvingats besegra ännu en armé kan jag tåga in i provinsen till ropet av jublande folkmassor.
Del 2 kommer om en liten stund. Håll till godo!
Last edited:
