Nu talar vi om Jugoslavien ffs. 
Edit: Endast 239,658 människor är Muslimer i "Jugoslavien".
Edit: Endast 239,658 människor är Muslimer i "Jugoslavien".
Last edited:
-
We have updated our Community Code of Conduct. Please read through the new rules for the forum that are an integral part of Paradox Interactive’s User Agreement.
Van der Gent said:Nu talar vi om Jugoslavien ffs.
Edit: Endast 239,658 människor är Muslimer i "Jugoslavien".
Okej då, men jag behåller mitt nuvarande storrumänien så att der ser bra ut på kartan... Jag känner att jag fick till en tilltalande estetik på kartan.
:rofl:
Kriget mot Polen.
Kriget mot polen.
Våren 1939 blev Tyskland och Rumänien allierade. Tyskland hade utökat sitt rike genom att annektera Österrike och Sudetlandet och spänningarna mellan dem och de allierade ökade. Den 23 augusti 1939 slöt Tyskland och Sovjetunionen en icke-angreppspakt och i ett hemligt tillägg delade man upp östra europa sinsemellan.
31 augusti förklarade Tyskland Polen krig. Timmar senare, beslöt sig Rumäniens ledare Codreanu att sluta upp bakom sina allierade och förklarade polen krig. Operationen med namnet 'Fall Weiss' kunde starta: invasionen av Polen.
Tillsammans med den rumänska överbefälhavaren, utarbetade Codreanu en plan för att stödja Tysklands offensiv genom att ockupera flera provinser i Polens nordöstra del.
Till sitt förfogande, hade landets överbefälhavare sex infanteridivisioner, sex kavalleridivisioner, tre bergsjägardivisioner och en pansardivision.
I gryningen den 3 september, gick hela Nordöstrafrontarmén till angrepp mot provinsen Stryj.
Snabbt besegrades de polska försvararna och vägen till Tarnopol genom Lvov låg öppen, vilket oroade de polska befälhavarna då Stanislow riskerade att bli inneslutna.
Den 10 september var inneslutningen ett faktum. Rumänien hade etablerat en front genom provinserna Stryj - Lvov - Tarnopol. Kvar bakom fiendens linjer, befann sig tre divisioner polskt infanteri. Rumänerna gick till attack.
Efter detta bakslag, lyckades aldrig Polen resa sig. Tyskland avancerade snabbt mot Polens huvudstad Warzawa och det var bara en tidsfråga innan Polen skulle falla.
Den 22 september, skrev Polen på Tysklands fredsfördrag efter att Sovjetunionen startat ett tvåfrontskrig mot Polen.
Codreanu sägs ha varit mycket lycklig helgen den 21 och 22 september. Dels hade han slagit den rumänska armén och utökat sitt rike, men också för att Sovjetunionen inte skulle gå till angrep inom en överskådlig tid.
Dagen efter, slogs all Codreanus lycka vind för våg. Sovjetunionen krävde att Rumänien skulle överlämna de nyvunna provinserna till sovjetisk kontroll, eftersom det ingick som krav i icke-angreppspakten mellan Rumäniens allierade Tyskland och Sovjetunionen. Codreanu såg inget annat val, än att acceptera kravet.
Rumänien förlorade sina provinser och återgick till Status Quo. Men fronten i öst, hade förlängts. En mardröm i händelse av krig.
Kriget mot Poland var en besvikelse för Codreanu. Förvisso underlättade han den tyska offensiven, men själv tjänade varken han eller hans land någonting på kriget.
Kriget mot polen.
Våren 1939 blev Tyskland och Rumänien allierade. Tyskland hade utökat sitt rike genom att annektera Österrike och Sudetlandet och spänningarna mellan dem och de allierade ökade. Den 23 augusti 1939 slöt Tyskland och Sovjetunionen en icke-angreppspakt och i ett hemligt tillägg delade man upp östra europa sinsemellan.
Fig 1. Tyska och ryska intressesfärer efter att pakten skrivits under. Notera Sovjetunionens krav på det rumänska Bessarbia.
31 augusti förklarade Tyskland Polen krig. Timmar senare, beslöt sig Rumäniens ledare Codreanu att sluta upp bakom sina allierade och förklarade polen krig. Operationen med namnet 'Fall Weiss' kunde starta: invasionen av Polen.
Fig 2. Ritningarna för 'Fall Weiss'.
Tillsammans med den rumänska överbefälhavaren, utarbetade Codreanu en plan för att stödja Tysklands offensiv genom att ockupera flera provinser i Polens nordöstra del.
Fig 3. Den rumänska krigsplanen.
Till sitt förfogande, hade landets överbefälhavare sex infanteridivisioner, sex kavalleridivisioner, tre bergsjägardivisioner och en pansardivision.
Fig 4. De rumänska styrkorna tillhörande "Armé Nordöstrafronten".
I gryningen den 3 september, gick hela Nordöstrafrontarmén till angrepp mot provinsen Stryj.
Fig 5. Den rumänska attacken på provinsen Stryj.
Snabbt besegrades de polska försvararna och vägen till Tarnopol genom Lvov låg öppen, vilket oroade de polska befälhavarna då Stanislow riskerade att bli inneslutna.
Den 10 september var inneslutningen ett faktum. Rumänien hade etablerat en front genom provinserna Stryj - Lvov - Tarnopol. Kvar bakom fiendens linjer, befann sig tre divisioner polskt infanteri. Rumänerna gick till attack.
Fig 6. Inneslutningen av delar av den polska armén i Stanislow.
Efter detta bakslag, lyckades aldrig Polen resa sig. Tyskland avancerade snabbt mot Polens huvudstad Warzawa och det var bara en tidsfråga innan Polen skulle falla.
Fig 7. Situationen den 21 september.
Den 22 september, skrev Polen på Tysklands fredsfördrag efter att Sovjetunionen startat ett tvåfrontskrig mot Polen.
Codreanu sägs ha varit mycket lycklig helgen den 21 och 22 september. Dels hade han slagit den rumänska armén och utökat sitt rike, men också för att Sovjetunionen inte skulle gå till angrep inom en överskådlig tid.
Dagen efter, slogs all Codreanus lycka vind för våg. Sovjetunionen krävde att Rumänien skulle överlämna de nyvunna provinserna till sovjetisk kontroll, eftersom det ingick som krav i icke-angreppspakten mellan Rumäniens allierade Tyskland och Sovjetunionen. Codreanu såg inget annat val, än att acceptera kravet.
Fig 8.Stalin kräver de rumänska erövringarna i Polen.
Rumänien förlorade sina provinser och återgick till Status Quo. Men fronten i öst, hade förlängts. En mardröm i händelse av krig.
Fig 8.Politiska kartan efter att Rumänien gett efter Stalins krav.
Kriget mot Poland var en besvikelse för Codreanu. Förvisso underlättade han den tyska offensiven, men själv tjänade varken han eller hans land någonting på kriget.
Fint avancemang av de rumänska styrkor, synd att se det hårda arbetet gå till spillo. Jättebra arbete med bilderna förresten!
TeutonburgerW said:Ser du många stavfel?
Det gick bra; helt fantastiskt att något sådant finns helt gratis! Har varit inne på att köpa Microsoft Office för flera tusen. :O
Bra!
Finns fler gratisalternativ, men det här är det bästa.
Bra AAR!
The Wookiee said:Fint avancemang av de rumänska styrkor, synd att se det hårda arbetet gå till spillo. Jättebra arbete med bilderna förresten!
Jo, det var lite bittert. Och värre blir det! :O
Tack!
Mr. G said:
Tack!
EDIT: En mindre uppdatering kommer ikväll; det ser inte så bra ut för Codreanus Rumänien.
Last edited:
Sovjetunionen kräver Bessarabia!
Sovjetunionen kräver Bessarabia!
I enlighet med Molotov-Ribbentropp pakten, föll Bessarabia och norra delen av Bukovina (se bifogad karta i bilagan) i Sovjetunionens intressefär. Den 26 december sände Stalin ett ultimatum till Rumäniens ledare Codreanu:
Den rumänska regeringen stod inför ett vägskäl; hur skulle de hantera situationen? De hade två valmöjligheter:
Acceptera ultimatutumet:
Neka ultimatumet:
Efter lång överläggning, beslutade den rumänska regerigen att de skulle acceptera Stalins ultimatum och godtog övriga vilkor i ultimatumet: b.la. att den 3,75 miljoner stora befolkningen skulle evakueras under de närmaste fyra dagarna.
Två dagar senare, inleddes den rumänska evakueringen. Under evakueringen, utförde lokala kommunister, judar och ukrainare terrordåd mot den flyende rumänska befolkningen. Något senare, attackerade även Röda armé Rumäniens dito. 356 officerare och drygt 42.000 rumänska soldater fick sätta livet till, när Sovjetunionen tog Bessarabia.
När Sovjetunionen annekterat området, delades det nya territoriet mellan Ukrainska SSR och nybildade Moldaviska SSR. Många av de rumäner som inte kunde eller hann fly, avrättades eller deporterades till Sibirien.
BILAGA.
Sovjetunionen kräver Bessarabia!
I enlighet med Molotov-Ribbentropp pakten, föll Bessarabia och norra delen av Bukovina (se bifogad karta i bilagan) i Sovjetunionens intressefär. Den 26 december sände Stalin ett ultimatum till Rumäniens ledare Codreanu:
Den rumänska regeringen stod inför ett vägskäl; hur skulle de hantera situationen? De hade två valmöjligheter:
Acceptera ultimatutumet:
Neka ultimatumet:
Efter lång överläggning, beslutade den rumänska regerigen att de skulle acceptera Stalins ultimatum och godtog övriga vilkor i ultimatumet: b.la. att den 3,75 miljoner stora befolkningen skulle evakueras under de närmaste fyra dagarna.
Två dagar senare, inleddes den rumänska evakueringen. Under evakueringen, utförde lokala kommunister, judar och ukrainare terrordåd mot den flyende rumänska befolkningen. Något senare, attackerade även Röda armé Rumäniens dito. 356 officerare och drygt 42.000 rumänska soldater fick sätta livet till, när Sovjetunionen tog Bessarabia.
När Sovjetunionen annekterat området, delades det nya territoriet mellan Ukrainska SSR och nybildade Moldaviska SSR. Många av de rumäner som inte kunde eller hann fly, avrättades eller deporterades till Sibirien.
BILAGA.
Rumänien 1 juni 1940:
Rumänien 2 juli 1940:
Rumänien 2 juli 1940:
Attans, jag hoppades på att få se en fight Det blir till att avkräva en hämnd vid ett senare tillfälle för denna skam som Sovjetunionen dragit över det stolta, rumänska folket!
Det blir till att avkräva en hämnd vid ett senare tillfälle för denna skam som Sovjetunionen dragit över det stolta, rumänska folket!
The Wookiee said:Attans, jag hoppades på att få se en fight
Bugar och bockar. Måste dock varna dig för att der ser illa ut: det rumänska riket blir bara mindre och mindre. Mer om det i nästa update imorgon (förhoppningsvis bitti.)
EDIT: Jag lovar, det blir fler krig, väldigt snart.
Militärkupp och Ungern kräver Transylvanien!
Militärkupp och Ungern kräver Transylvanien!
På morgonen den 4 september, vaknade Codreanu av att hans adjuant stormade in i sovrummet. Chockerad, förklarade han att militären var i uppror över den senaste tidens händelser: debaclet i Polen och förlusten av Bessarabia och norra Bukovina till bolsjevikerna.
"Vad ska vi göra?" frågade adjuanten.
"Vi måste veta mer innan vi kan ta ett beslut, förbered bilen, vi åker till regeringskansliet!" svarade Codreanu.
Förutom kungen, var samtliga ministrar närvarande när Codreanu kom fram.
"Mina herrar, en militärkupp hotar oss, och jag anser det vara av största vikt, att inget rumänskt blod spills i onödan!"
Ministrarna nickade instämmande och Codreanu tog åter till orda:
"Vad vill dessa rebeller inom våra egna led uppnå?"
"Det kan jag nog svara på, min ledare" sade ministern för säkerhetsfrågor och lade ett papper framför Codreanu som han fått tag på genom en av sina hemliga agenter.
Codreanu läste lugnt igenom pappret, lade ifråg sig det på bordet och tog en klunk vatten innna han reste sig upp för att betona allvaret i det han skulle säga:
"Kamrater, dessa människor är förrädare till folket! Kuppen ska slås ned. Till varje pris! Och de som är ansvariga för detta initiativ, skall dömas för lands- och folkförräderi! Är det förstått?"
Codreanu förväntade sig inget svar: alla visste vad de skulle göra och mötet avslutades.
På eftermiddagen samma dag, fick Codreanu rapporter om att kuppen hade krossats och de ansvariga häktats i väntan på rättegången. Codreanu var nöjd och vid femtiden förberedde han sig för att åka hem till sitt hus, när hans sekreterare knackade på dörren och sade att utrikesministern väntade i telefonen.
"Hallå?" inledde Codreanu.
"Hej, det är Nicolae" sade utrikesministern.
"Ah, hej Nicolae, ni hanterade morgonens situation väldigt bra."
"Tack, min ledare, men jag gjorde bara min plikt, men över till mer bekymmersamma ärenden, har du fått mitt brev?"
"Brev? Nej... Jo, det ligger ett kuvert hos min sekreterare, vänta, så hämtar jag det"
"Läs det!"
Codreanu plockade upp brevet från sin sekreterares skrivbord och öppnade det:
"Nej, inte idag, inte ännu mer problem" tänkte Codreanu innnan han åter gick tillbaka till sitt skrivbord och tog upp telefonen.
"Min vän, ännu mer dåliga nyheter, men säg mig, vad innebär de två valmöjligheterna?"
"Om vi väljer att acceptera kraven:"
"Men om vi väljer att neka:"
"Om vi måste slåss mot Ungern för att behålla Transylvanien, så slåss vi."
"Min ledare, jag är övertygad om att vi skulle klara av, ja, till och med vinna ett krig mot Ungern. Det är inte det som är problemet..."
"Men vad är då problemet, Nicolae?"
"Deras krav är uppbackat av Hitler och att neka innebär med högsta sannolikhet ett krig mot Ungern OCH Tyskland."
En känsla av desperation spred sig i Codreanus kropp och efter att ha suttit tyst i vad som utrikesministern upplevde som evigheter, avslutade han samtalet med följande ord:
"Ge dem vad de vill ha".
När Codreanu kom hem, plockade han fram gamla papper från sitt arbetsrum.
"Mina visioner, förstörda, jag har förlorat halva mitt rike!" sa han när han tog fram sin karta från maktövertagandet 1938 och skissade upp de senaste månadernas territoriella förluster.
"Den industriella kapaciteten har också sjunkit till rekordlåga nivåer" och jämförde rustningsministerns PM från '38, efter Sovjetunionens annektering av Bessarabia och norre Bukovina och efter Ungerns annektering av Transylvanien:
Codreanu lade ifråg sig papperna. Ångesten inom honom växte och det uttryckte sig i ilska. Han nästan skrek för sig själv: "ingenting kan stoppa en idé vars tid är inne!" och sjönk sedan ned i sin stol, utmattad och dödstrött. Snart sov Codreanu och trots dagen händelser, drömde han om sitt Stor-Rumänien och hämden han snart skulle utkräva.
Militärkupp och Ungern kräver Transylvanien!
På morgonen den 4 september, vaknade Codreanu av att hans adjuant stormade in i sovrummet. Chockerad, förklarade han att militären var i uppror över den senaste tidens händelser: debaclet i Polen och förlusten av Bessarabia och norra Bukovina till bolsjevikerna.
"Vad ska vi göra?" frågade adjuanten.
"Vi måste veta mer innan vi kan ta ett beslut, förbered bilen, vi åker till regeringskansliet!" svarade Codreanu.
Förutom kungen, var samtliga ministrar närvarande när Codreanu kom fram.
"Mina herrar, en militärkupp hotar oss, och jag anser det vara av största vikt, att inget rumänskt blod spills i onödan!"
Ministrarna nickade instämmande och Codreanu tog åter till orda:
"Vad vill dessa rebeller inom våra egna led uppnå?"
"Det kan jag nog svara på, min ledare" sade ministern för säkerhetsfrågor och lade ett papper framför Codreanu som han fått tag på genom en av sina hemliga agenter.
Codreanu läste lugnt igenom pappret, lade ifråg sig det på bordet och tog en klunk vatten innna han reste sig upp för att betona allvaret i det han skulle säga:
"Kamrater, dessa människor är förrädare till folket! Kuppen ska slås ned. Till varje pris! Och de som är ansvariga för detta initiativ, skall dömas för lands- och folkförräderi! Är det förstått?"
Codreanu förväntade sig inget svar: alla visste vad de skulle göra och mötet avslutades.
På eftermiddagen samma dag, fick Codreanu rapporter om att kuppen hade krossats och de ansvariga häktats i väntan på rättegången. Codreanu var nöjd och vid femtiden förberedde han sig för att åka hem till sitt hus, när hans sekreterare knackade på dörren och sade att utrikesministern väntade i telefonen.
"Hallå?" inledde Codreanu.
"Hej, det är Nicolae" sade utrikesministern.
"Ah, hej Nicolae, ni hanterade morgonens situation väldigt bra."
"Tack, min ledare, men jag gjorde bara min plikt, men över till mer bekymmersamma ärenden, har du fått mitt brev?"
"Brev? Nej... Jo, det ligger ett kuvert hos min sekreterare, vänta, så hämtar jag det"
"Läs det!"
Codreanu plockade upp brevet från sin sekreterares skrivbord och öppnade det:
"Nej, inte idag, inte ännu mer problem" tänkte Codreanu innnan han åter gick tillbaka till sitt skrivbord och tog upp telefonen.
"Min vän, ännu mer dåliga nyheter, men säg mig, vad innebär de två valmöjligheterna?"
"Om vi väljer att acceptera kraven:"
"Men om vi väljer att neka:"
"Om vi måste slåss mot Ungern för att behålla Transylvanien, så slåss vi."
"Min ledare, jag är övertygad om att vi skulle klara av, ja, till och med vinna ett krig mot Ungern. Det är inte det som är problemet..."
"Men vad är då problemet, Nicolae?"
"Deras krav är uppbackat av Hitler och att neka innebär med högsta sannolikhet ett krig mot Ungern OCH Tyskland."
En känsla av desperation spred sig i Codreanus kropp och efter att ha suttit tyst i vad som utrikesministern upplevde som evigheter, avslutade han samtalet med följande ord:
"Ge dem vad de vill ha".
När Codreanu kom hem, plockade han fram gamla papper från sitt arbetsrum.
"Mina visioner, förstörda, jag har förlorat halva mitt rike!" sa han när han tog fram sin karta från maktövertagandet 1938 och skissade upp de senaste månadernas territoriella förluster.
"Den industriella kapaciteten har också sjunkit till rekordlåga nivåer" och jämförde rustningsministerns PM från '38, efter Sovjetunionens annektering av Bessarabia och norre Bukovina och efter Ungerns annektering av Transylvanien:
Codreanu lade ifråg sig papperna. Ångesten inom honom växte och det uttryckte sig i ilska. Han nästan skrek för sig själv: "ingenting kan stoppa en idé vars tid är inne!" och sjönk sedan ned i sin stol, utmattad och dödstrött. Snart sov Codreanu och trots dagen händelser, drömde han om sitt Stor-Rumänien och hämden han snart skulle utkräva.
Mmm, Stor-Rumänien *dreggel* Synd om dina provinser
Rumäniens ära måste återvinnas!!!
Lycka till!
/W
Rumäniens ära måste återvinnas!!!
Lycka till!
/W
Måste medge att mitt Rumänien (under min tid) var lite mer betydelsefullt för världsutveckligen än ditt. (även om det kankske inte går fullt så bra p.g.a. VDG )
Men en riktigt bra AAR!
Tack för att du skriver den! Väntar på fortsättningen!
(även om det kankske inte går fullt så bra p.g.a. VDG )Men en riktigt bra AAR!
Tack för att du skriver den! Väntar på fortsättningen!
Prinz Wilhelm said:Mmm, Stor-Rumänien *dreggel* Synd om dina provinser
Rumäniens ära måste återvinnas!!!
Lycka till!
/W
Om jag så ska skriva 10 AAR:s till, ska jag lyckas med mitt Stor-Rumänien, men du får vänta och se...
Mr. G said:
Hold your horses... Jag tror fortfarande på mitt Stor-Rumänien... Än är det bara september 1940.
Och tack så mycket och fortsätt gärna att kommentera, det värmar en sargad själ.
TeutonburgerW said:Om jag så ska skriva 10 AAR:s till, ska jag lyckas med mitt Stor-Rumänien, men du får vänta och se...
Hold your horses... Jag tror fortfarande på mitt Stor-Rumänien... Än är det bara september 1940.
Och tack så mycket och fortsätt gärna att kommentera, det värmar en sargad själ.
EDIT: Jag har börjat på nästa uppdatering... Bulgarien kräver Konstanta - Krig!.
EDIT 2: Hur fan gick det till? Försökte ju edita mitt förra inlägg. Jag ber om ursäkt.
Bulgarien kräver Konstanta - Krig!
Bulgarien kräver Konstanta - Krig!
Den 7 september mottog den rumänske utrikesministern krav från Bulgarien att överlämna den rumänska provinsen Konstanta till Bulgarien. Bakgrunden var, att det Bulgariska imperiumet sedan 1400-talet kontrollerat provinsen och sedan förlorat den till det ottomanska imperiet som överlämnade provinsen till Rumänien. Under balkans första krig, segrade "Balkans förbund" (Serbien, Montenegro, Grekland och Bulgarien) och Konstanta hamnade under bulgarisk kontroll fram tills balkans andra krig utbröt. Efter hårda strider mellan Bulgarien och dess fiender - Rumänien och Ottomanska imperiet som var allierade, plus Grekland, Serbien och Montenegro som bytt sida efter det första kriget, förlorade Bulgarien kontroll över Konstanta när de skrev på fredsvilkoren i Bukarest den 31 juli 1913.
Den rumänska utrikesministern vidarebefodrade Bulgariens krav till Codreanu:
Upprörd funderade Codreanu genom sina alternativ:
Efter att ha försäkrat sig om att en tysk krigsförklaring inte var trolig vid ett nekande, valde han att förklara för sin utrikesminister, att inget land skall återigen förudmjuka Rumäniens ära.
När den bulgariska premiärministern mottog Rumäniens svar på deras territoriella krav, förklarade han omedelbart krig mot Rumänien.
Den rumänska armén var inte beredd på den bulgariska krigsförklaringen och de bulgariska styrkorna utnyttjade den förvirring som rådde i den rumänska krigsmakten och anföll Rumäniens svagaste del, Konstanta. General Sanatescus "Corp 4 Armata" tvingades retirera till Tulcea. Bulgariska styrkor intog Konstanta en dag senare.
Den rumänska överbefälhavaren utarbetade tillsammans med sina general "Anfallsplan A" vars mål var att inta Pleven i centrala Bulgarien och därifrån attackera den bulgariska huvudstaden Sofia, vilket troligtvis skulle innebära att den bulgariska armén skulle kollapsa omedelbart. Samtidigt kom alarmerande telegram att Tulcea i östra Rumänien var under attack från överlägsna bulgariska styrkor.
Del ett av anfallsplan A lyckades: Tulcea hade intagits. Den rumänska armén väntade 24 timmar och använde tiden till att omorganisera sig och samla ihop alla styrkor inför attacken mot Sofia. Dessvärre hade arméns överbefälhavare och hans generaler missbedömt situationen: Sofia låg vid bergen - vilket försvårade en offensiv - och vädret denna dag var dåligt. De bulgariska försvarna klarade att slå tillbaka det rumänska anfallen. Anfallsplan A hade misslyckats.
Nya planer var tvugna att ritas och snabbt skissades en ny krigsplan upp, kallad "Anfallsplan B". Målet var att dela de bulgariska styrkorna i två genom att inta Plovdiv i södra Bulgarien. Klockan sju morgonen därpå, inleddes anfallet och de rumänska styrkorna stötte endast på sporadiskt motstånd från nyuppsatta bataljoner och lokala motståndsmän.
Plovdiv intogs några timmar senare och anfallsplan B hade lyckats: de bulgariska styrkorna var uppdelade i två, varav Bulgariens södra del (som b.la. kontrollerade de rumänska provinserna Tulcea och Konstanta) var utan förnödenheter som mat och ammunition. Stärkt av segern, beordrade överbefälhavren en offensiv från de rumänska divisionerna norr och öster Vraca för att därifrån kunna attackera Sofia från flera riktningar. Men återigen missbedömde överbefälhavaren situationen; de bergiga provinserna var för tuffa för det rumänska infanteriet som enkelt slogs tillbaka, trots sin numerära överlägsenhet.
Samtidigt som det rumänska soldaterna stöp i bergen runt Vraca, mottog generalstaben i Bukarest oroande meddelanden att skottlossningar skett vid den ungerska gränsen. Klockan tre - flera timmar senare - offentligjorde Ungerns utrikesminister att Ungern förklarat Rumänien krig. Ungrarna hade förrådit Rumänien än en gång!
Bulgarien kräver Konstanta - Krig!
Den 7 september mottog den rumänske utrikesministern krav från Bulgarien att överlämna den rumänska provinsen Konstanta till Bulgarien. Bakgrunden var, att det Bulgariska imperiumet sedan 1400-talet kontrollerat provinsen och sedan förlorat den till det ottomanska imperiet som överlämnade provinsen till Rumänien. Under balkans första krig, segrade "Balkans förbund" (Serbien, Montenegro, Grekland och Bulgarien) och Konstanta hamnade under bulgarisk kontroll fram tills balkans andra krig utbröt. Efter hårda strider mellan Bulgarien och dess fiender - Rumänien och Ottomanska imperiet som var allierade, plus Grekland, Serbien och Montenegro som bytt sida efter det första kriget, förlorade Bulgarien kontroll över Konstanta när de skrev på fredsvilkoren i Bukarest den 31 juli 1913.
Den rumänska utrikesministern vidarebefodrade Bulgariens krav till Codreanu:
Upprörd funderade Codreanu genom sina alternativ:
Efter att ha försäkrat sig om att en tysk krigsförklaring inte var trolig vid ett nekande, valde han att förklara för sin utrikesminister, att inget land skall återigen förudmjuka Rumäniens ära.
När den bulgariska premiärministern mottog Rumäniens svar på deras territoriella krav, förklarade han omedelbart krig mot Rumänien.
Den rumänska armén var inte beredd på den bulgariska krigsförklaringen och de bulgariska styrkorna utnyttjade den förvirring som rådde i den rumänska krigsmakten och anföll Rumäniens svagaste del, Konstanta. General Sanatescus "Corp 4 Armata" tvingades retirera till Tulcea. Bulgariska styrkor intog Konstanta en dag senare.
Den rumänska överbefälhavaren utarbetade tillsammans med sina general "Anfallsplan A" vars mål var att inta Pleven i centrala Bulgarien och därifrån attackera den bulgariska huvudstaden Sofia, vilket troligtvis skulle innebära att den bulgariska armén skulle kollapsa omedelbart. Samtidigt kom alarmerande telegram att Tulcea i östra Rumänien var under attack från överlägsna bulgariska styrkor.
Del ett av anfallsplan A lyckades: Tulcea hade intagits. Den rumänska armén väntade 24 timmar och använde tiden till att omorganisera sig och samla ihop alla styrkor inför attacken mot Sofia. Dessvärre hade arméns överbefälhavare och hans generaler missbedömt situationen: Sofia låg vid bergen - vilket försvårade en offensiv - och vädret denna dag var dåligt. De bulgariska försvarna klarade att slå tillbaka det rumänska anfallen. Anfallsplan A hade misslyckats.
Nya planer var tvugna att ritas och snabbt skissades en ny krigsplan upp, kallad "Anfallsplan B". Målet var att dela de bulgariska styrkorna i två genom att inta Plovdiv i södra Bulgarien. Klockan sju morgonen därpå, inleddes anfallet och de rumänska styrkorna stötte endast på sporadiskt motstånd från nyuppsatta bataljoner och lokala motståndsmän.
Plovdiv intogs några timmar senare och anfallsplan B hade lyckats: de bulgariska styrkorna var uppdelade i två, varav Bulgariens södra del (som b.la. kontrollerade de rumänska provinserna Tulcea och Konstanta) var utan förnödenheter som mat och ammunition. Stärkt av segern, beordrade överbefälhavren en offensiv från de rumänska divisionerna norr och öster Vraca för att därifrån kunna attackera Sofia från flera riktningar. Men återigen missbedömde överbefälhavaren situationen; de bergiga provinserna var för tuffa för det rumänska infanteriet som enkelt slogs tillbaka, trots sin numerära överlägsenhet.
Samtidigt som det rumänska soldaterna stöp i bergen runt Vraca, mottog generalstaben i Bukarest oroande meddelanden att skottlossningar skett vid den ungerska gränsen. Klockan tre - flera timmar senare - offentligjorde Ungerns utrikesminister att Ungern förklarat Rumänien krig. Ungrarna hade förrådit Rumänien än en gång!
Van der Gent said:
Kan en ljusning i tunneln skymtas? Mer om det i nästa uppdatering...
Prinz Willhelm said:
I'll try.
Mr. G said:
Nej, det eventet är skrivet så, att om Ungern knivhugger Rumänien i ryggen, lämnar Ungern sin allians med Tyskland innan de förklar krig. Mer om det i nästa uppdatering.
EDIT: 11:37 2007 02 09:
Nästa uppdatering är att vänta under lördagen och heter Ungerns svek - tvåfrontskrig!.
Last edited: